Det är inte lätt alla gånger att vara cache owner. Varje gång jag lägger ut en cache (än så länge 13 st) så gör jag det med förhoppningen om att den ska kunna ligga där i flera år - minst, men allt blir inte alltid som an tänkt sig.
Jag har för en tid sen varit tvungen att akrivera en traditionell cache i min Hundvänliga serie - "Spike" (Västerhaninge), helt enkelt pga att jag inte kommer till området lika ofta som jag gjorde när jag la ut cachen. När jag la ut Spike valde jag dessutom att göra den till en nano, något jag ångrat flera gånger om, vilket inneburit att den behövt en del underhåll i form av utbytt logg. Jag har tidigare beklagat mig över nanos och sagt att jag (troligtvis) aldrig kommer lägga ut en sådan igen.
Den här gången beklagar jag mig över att jag la ut en cache så långt hemifrån. Jag trodde inte det var långt hemifrån, men eftersom att jag inte äger någon bil och inte ens har körkort så kan jag inte bara svänga förbi och titta till den titt som tätt. Tyvärr.
Men nog om spilld mjölk.
Kommande helg ska jag ge mig ut tidigt på lördagen så att jag får så mycket dagsljus som möjligt. Förhoppningsvis hinner jag kolla till alla mina resterande cacher och se till att de har det bra inför första snön som bör komma snart. Vissa av de anser jag vara Vintervänliga och hoppas får en hel del besök, när det gäller de andra ska det bara bli intressant att se hur de överlever vintern. Jag är en friluftsmänniska så jag kommer att titta till alla även i djupaste snön, men inte för ofta - jag vill ju inte avslöja placeringarna med mina fotavtryck i snön. Och personligen så hoppas jag att när snön väl dyker upp så stannar den, så vi slipper det blöta, kalla slasket - åtminstone fram tills isbrytningen i vår.
Happy hunting!
/Skogsmusan
torsdag 28 november 2013
torsdag 10 oktober 2013
Inventering
Det har inte blivit mycket geocaching för min del på ett tag. Jag har prioriterat annat. Jag har alltid varit lite av en periodare och har därför ett flertal "hobbies". Under hösten har insamling av örter och läkeväxter tagit en hel del tid och just nu ägnar jag en hel del tid till att finna och tillverka mina egna runor.
Men i helgen blir det iaf dags för inventering av de cacher jag har lagt ut hittills. Jag ska först ut en sväng och se hur allt ser ut och vad som behöver bytas ut och sen ut igen och se till att alla cacher är täta och fina inför den kommande blötare säsongen. Jag har medvetet väntat med detta till efter första frosten och på att det ska bli riktigt blött ute så att jag verkligen kan se vad behållarna tål och inte.
Geocaching ftw!
/Skogsmusan
onsdag 28 augusti 2013
Första geocachingbesöket i Nicksta, 28 augusti
Idag fick jag lust att inte bara ta en långpromenad utan göra en lite längre utflykt, så jag packade matsäck, kängor och cachinggrejer och tog med mig promenadpolaren GeoTerriern och stack iväg. Målet för utflykten fick bli Nicksta nere i Nynäshamn. Jag har tidigare varit här för att bada och ha picknick men aldrig tagit en enda cache i Nynäshamns kommun, så det var på tiden!
Vi tog pendeln ner till Nynäsgård och sen bar det av till fots. Jag hade markerat några längs vägen ner mot Nicksta som vi skulle ta. Först skulle jag försöka mig på NJM Nynäshamns Järnvägsmuseum, men där skulle man inte vara för kort i rocken; vilket jag är, eller så skulle man ha med sig en pall; vilket jag inte hade, så det fick vi hoppa. Hoppa fick vi även göra med STF Vandrarhem Nickstabadet eftersom att det fortfarande verkar vara rejäl campingsäsong och jag bedömde att det skulle vara helt omöjligt att ta den osedd.
Så vidare mot Nicksta där det första vi gjorde var att ta en fika; lite frukt och vatten.
Väl nere vid Nickstabadet satte vi kurs mot Vy Nickstaviken och vi fann en riktigt bra väg upp mot vyn, jag var så väldigt nära cachen när två saker hände. GeoTerriern bestämde sig för att bli flamsig - och jag ville absolut inte att han skulle hoppa någonstans dit han kunde göra illa sig - och min höjdskräck satte in en aning, lite lagom yrsel sådär som inte alls är bra när man ska geocacha.
Men, vi fick iaf njuta lite av utsikten innan vi begav oss neråt mot nästa cache på lite lägre höjd.
Nästa cache fann vi! Vi begav oss ut i högt gräs - och tydligen vildsvinsland - för att logga Natvik. Efter den blev jag nyfiken på Fornborgen Nynäsgård. Vi hade kanske 25m kvar när vi kom till en fin liten rastplats. Här stannade vi en stund och lekte med en boll vi hade tagit med oss. GeoTerriern behövde springa av sig lite. Eftersom hundar måste vara kopplade så hade jag GeoT i lina när vi lekte. Själva cachen var sen inga problem att hitta och logga tack vare en spoilerbild bland infon. GPS-mottagningen är tydligen inte alltid tipp topp här, vilket inte är ett dugg förvånande med tanke på alla bergsknallar överallt. Jag gjorde lite maintenance på denna cache genom att byta påsen som låg runt. Det är alltid trevligt när man kan hjälpa till lite med cachar som ligger en bit off.
Tyvärr fann vi inte Fornborgen denna gång. Jag tyckte inte att jag kunde hitta en bra väg att gå uppåt och min höjdskräck började sätta in igen - vissa dagar är värre än andra när man lider av PTSD.
Efter Fornborgen ville jag gärna ge mig vidare mot Molly, men jag märkte att GeoT började bli lite flamsig igen och det kan vara farligt när man ska uppåt och måste vara sammanbundna med ett koppel, så sitället vände vi om och satte kurs mot Silvergruvan.
Nej, det fanns ingen cache på någon kyrkogård, och om jag hade funderat över saken någon halvtimme tidigare så hade vi sluppit hamna helt fel.
Om jag hade kollat "Ytterliggare waypoints" i cacheinfon innan vi började gå mot den så skulle jag nog kunnat hitta och logga även denna cache idag, men nej... Jag antog att även dessa waypoints endbart skulle visa var man kunde parkera, och eftersom att jag aldrig är bilburen så brukar jag sällan bry mig om såna waypoints. Hade jag läst infon kring denna caches waypoints så hade jag som sagt, sluppit hamna helt fel, och jag hade sluppit bära GeoT över galler i marken in till kyrkogården, jag hade också sluppit se gångbanan vi följde försvinna bortom ett oöverstigligt stängsel. Gångbanan gick med största sannolikhet förbi cachen, precis som kartan sa, men vi kunde helt enkelt inte ta den vägen, så vi fick välja - gå hela vägen tillbaka där vi kom ifrån eller ge upp för den här gången.
Och efter det här fiaskot började både jag och GeoT bli lite trötta, så jag bestämde mig för att vi skulle bege oss mot stationen och tåget hem. På vägen dit kunde vi iaf avsluta dagen med en funnen cache: Nynäsgård Station.
GeoT sov hela tågresan hem och jag bara njöt av utsikten genom tågfönstret - Geograf som man är. Slutet gott, allting gott.
Jag ser fram emot ett nytt försök i Nicksta och en picknick i Fornborgen. Jag ska försöka få med mig någon så jag slipper möta eventuella vildsvin på egen hand.
Happy hunting!
/Skogsmusan
Vi tog pendeln ner till Nynäsgård och sen bar det av till fots. Jag hade markerat några längs vägen ner mot Nicksta som vi skulle ta. Först skulle jag försöka mig på NJM Nynäshamns Järnvägsmuseum, men där skulle man inte vara för kort i rocken; vilket jag är, eller så skulle man ha med sig en pall; vilket jag inte hade, så det fick vi hoppa. Hoppa fick vi även göra med STF Vandrarhem Nickstabadet eftersom att det fortfarande verkar vara rejäl campingsäsong och jag bedömde att det skulle vara helt omöjligt att ta den osedd.
Så vidare mot Nicksta där det första vi gjorde var att ta en fika; lite frukt och vatten.
Väl nere vid Nickstabadet satte vi kurs mot Vy Nickstaviken och vi fann en riktigt bra väg upp mot vyn, jag var så väldigt nära cachen när två saker hände. GeoTerriern bestämde sig för att bli flamsig - och jag ville absolut inte att han skulle hoppa någonstans dit han kunde göra illa sig - och min höjdskräck satte in en aning, lite lagom yrsel sådär som inte alls är bra när man ska geocacha.
Men, vi fick iaf njuta lite av utsikten innan vi begav oss neråt mot nästa cache på lite lägre höjd.
 |
| Utsikt över Nickstaviken |
Tyvärr fann vi inte Fornborgen denna gång. Jag tyckte inte att jag kunde hitta en bra väg att gå uppåt och min höjdskräck började sätta in igen - vissa dagar är värre än andra när man lider av PTSD.
Efter Fornborgen ville jag gärna ge mig vidare mot Molly, men jag märkte att GeoT började bli lite flamsig igen och det kan vara farligt när man ska uppåt och måste vara sammanbundna med ett koppel, så sitället vände vi om och satte kurs mot Silvergruvan.
 |
| Ibland blir det inte som man tänkt sig - en cache på en kyrkogård? |
Om jag hade kollat "Ytterliggare waypoints" i cacheinfon innan vi började gå mot den så skulle jag nog kunnat hitta och logga även denna cache idag, men nej... Jag antog att även dessa waypoints endbart skulle visa var man kunde parkera, och eftersom att jag aldrig är bilburen så brukar jag sällan bry mig om såna waypoints. Hade jag läst infon kring denna caches waypoints så hade jag som sagt, sluppit hamna helt fel, och jag hade sluppit bära GeoT över galler i marken in till kyrkogården, jag hade också sluppit se gångbanan vi följde försvinna bortom ett oöverstigligt stängsel. Gångbanan gick med största sannolikhet förbi cachen, precis som kartan sa, men vi kunde helt enkelt inte ta den vägen, så vi fick välja - gå hela vägen tillbaka där vi kom ifrån eller ge upp för den här gången.
Och efter det här fiaskot började både jag och GeoT bli lite trötta, så jag bestämde mig för att vi skulle bege oss mot stationen och tåget hem. På vägen dit kunde vi iaf avsluta dagen med en funnen cache: Nynäsgård Station.
GeoT sov hela tågresan hem och jag bara njöt av utsikten genom tågfönstret - Geograf som man är. Slutet gott, allting gott.
Jag ser fram emot ett nytt försök i Nicksta och en picknick i Fornborgen. Jag ska försöka få med mig någon så jag slipper möta eventuella vildsvin på egen hand.
Happy hunting!
/Skogsmusan
måndag 26 augusti 2013
Hundrundan #1-7 (Traditional caches)
Så lyder den beskrivande texten på alla 7 cacher och sen har jag lagt till ett stycke till varje cache som beskriver lite mer om just den cachen; t.ex. om man behöver gummistövlar eller om det är något man behöver tänka på.Välkommen till Hundrundans geocachar i Jordbro skogar. Cacharna har olika svårighetsgrad och terrängfaktorn varierar från 1,5 till 3,5 och ska du ta alla behöver du ta med dig ett par gummistövlar eller vattentäta skor. Elljusspåret är ca 2 km långt och cacharna finns jämnt utplacerade längs med men inte direkt på spåret.
Hundrundans cachar finns i skogarna mellan Väg 73, Sommarbo och Kvarntäppan. I de här skogarna spenderade jag oerhört mycket tid när jag själv bodde i Jordbro och hade hunddagis. Min far bor fortfarande kvar och jag besöker skogarna här med jämna mellanrum. Längs med elljusspåret måste hundar vara kopplade och eftersom att det är tillåtet för hästar med (ofta väldigt unga) ryttare från Kvarntäppans gård att traffikera skogarna ganska fritt så rekommenderas att hundar hålls i koppel eller lina så att ingen, varken hund eller häst, skräms i onödan. Jag har valt att lägga cacharna en bit ifrån spåret då spåret ofta beträds av joggande smugglare både på två och fyra ben.
FTF = First to find. STF = Second to find. TTF = Third to find.
Det var kul att följa de första loggarna på dessa cachar. Det blev tydligen lite av ett minievent med ett flertal geocachare som träffades (av en slump) och tävlade mot varandra. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade ens haft en aning om att alla skulle kunna publiceras så snabbt och samma dag - då hade jag försökt stå där och välkomna och gratta alla som kom till spåret för att leta cachar. Hälsat på glada geocachare och få ta del av stämningen och "eventet".
Cacherna i serien är följande:
Hundrundan #1 - Välkommen! - Den här cachen välkomnar cacharen till rundan, den är en mikro utan penna.
FTF gick till fjällripa. STF gick till Ramskog. TTF gick till smedhalvan.
Hundrundan #2 - Mossigt - Den här cachen hade jag problem med när jag skulle lägga ut den. Det hette från början "Barrigt värre", men granen namnet syftade på var i tio vårdslöst upphuggna delar när jag kom till platsen, så jag fick lägga cachen mer än 20 m bort, döpa om den och ta nya koordinater.
FTF gick till fjällripa. STF gick till Ramskog. TTF gick till irvemania & Ken68n.
Hundrundan #3 - Öde ö - Första gången jag rekade för dessa cacher var för nästan precis två månader sen, och mycket hinner helt klart hända på en säsong. Den här fick samma koordinater men fick en mindre uppenbar placering än tidigare tänkt. Den här cachen har högst terräng helt enkelt för att vår, höst och under regntider kan man nästan behöva vada för att nå den.
FTF gick till fjällripa. STF gick till irvemania & Ramskog. TTF gick till smedhalvan & Ken68n.
Hundrundan #4 - Snedvridet - Den här platsen hade också förändrats en del sen sist, men jag tycker ändå jag fann en bra placering och rätt typ av burk. Den har nog störst muggelrisk av alla hundrundans cacher, men jag ska försöka se till alla cacherna med jämna mellanrum.
FTF gick till rekordmånga: irvemania, fjällripa, Ramskog, smedhalvan & Ken68n.
Hundrundan #5 - Obebott - Av alla hundrundancacherna är denna min personliga favorit. Jag hoppas den också blir loggbar på vintern. Så fort första snön fallit ska jag försöka bege mig ut och se efter... och sen försöka sudda ut mina egna spår.
FTF gick till fjällripa, Ramskog & smedhalvan. STF till Ingenjörn.
Hundrundan #6 - Genvägen - Den här cachen tycker jag personligen är den lättaste att hitta så jag blev förvånad när jag imorse fick ett mail om en DNF (did not find). Jag ska ge mig ut idag och hoppas att den ligger där den ska.
FTF gick till fjällripa, Ramskog & smedhalvan. STF gick till Ingenjörn.
Hundrundan #7 - Trollet vid bäcken - Den här platsen får mig att tänka lite på Bockarna Bruse och andra barnsagor om troll och andra skogsväsen. När jag såg ut platsen i juni var vattnet rätt högt, till skillnad från igår då bäcken nästan hade torkat ut helt. Jag hoppas att den inte ska hamna under vatten med vårfloden nästa år. Jag får ha koll helt enkelt.
FTF gick till mtekla, Ken68n & irvemania. STF gick till fjällripa, Ramskog och smedhalvan.
När jag skriver att jag ska ha extra koll på vissa cacher så menar jag att jag ska ha nya burkar, loggremsor/böcker mm hemma för att snabbt kunna ersätta om något blir blött, mugglat eller förstört av väder och vind.
Efter dagens första loggningar, och några idag, har jag fått veta att GZ (ground zero = "nollan") på de flesta cacher kunde vara lite mer precis. Jag har haft problem med den GPS jag använder men trodde inte att problemen var såhär stora. Förhoppningsvis kommer jag kunna låna en annan av en vän nu i veckan så att jag kan ge mig ut och kolla läget och förhoppningsvis få bättre värden. Felmarginal på upp till 5 m tycker jag är ok, men när någon skriver att de hittade cachen 17 m från sin nolla med en garmin, då känns det som om något gått rejält åt fanders. Jag vill ju inte att folk ska tröttna på rundan halvvägs igenom för att GZ gör det för jobbigt.
Det är inte alltid lätt att vara CO (cache owner), men 99% av tiden är det iaf roligt.
Happy hunting!
/Skogsmusan
Kvarnbäcken (Traditional cache)
 |
Kalvsviks kvarn vid Kvarnbäcken 1968,bilden är från haningebilder.se |
Kvarnbäcken rinner genom Norra Jordbro och mynnar ut i Blistafjärden via Husbyån. Norra Jordbro ingick tidigare i Österhaninge socken i Sotholms härad. Vid Kvarnbäcken fanns tidigare en kvarn, Kalvsviks kvarn. Runtom Kvarnbäcken finns idag bostadsområdena Krogtäppan (från Krogtäpporna, ägonamn på skogsskiftena som tillhörde gårdarna i området), Djuprännilen (som var namnet på torpet närmast ån och kvarnen), Sommarbo (tidigare torpet Sommarro som mest sannolikt fick det nya namnet pga en felskrivning vid vägnamnsbeslutet), Pusshagen (som med största sannolikhet fick sitt namn av att området tidigare använts till midsommarfiranden) samt Norra läget och Södra läget (Norra läget och Södra läget är efterkonstruerade namn på området Herrängen som delades upp i Östra läget, Västra läget och Mellanläget).Jag flyttade till Norra Jordbro med min familj när jag var 16 år gammal. Jag bodde i Jordbro tills jag var 26 år gammal, först med mina föräldrar och sen i egen lya i Södra Jordbro. Jag gick aldrig i Kvarnbäcksskolan som Kvarnbäcken flyter förbi, men jag har gått längs med det med egna hunden och sedan med mina dagishundar fler gånger än jag kan minnas. Jag har drattat på ända i bäcken, följt bäverspår längs med den med vovvarna och gått på isen på den på vintern. Jag har sett vattnet forsa på våren, stiga efter regn och sjunka efter torka.
Källor: Nationalencykopedin & skriften Vägnamn i Haninge.
Jag är en sån människa som finner lugn vid vatten, som kan tänka klart av forsande vattenfall och den här platsen jag valt åt cachen passar riktigt bra till att bara njuta av ljudet och drömma sig bort.
Cachen lades ut och publicerades den 25 augusti 2013 och den hittar du här.
FTF gick till fjällripa, STF till mtekla och TTF till Ramskog.
Happy hunting!
/Skogsmusan
onsdag 14 augusti 2013
Höstpremiär med GeoTerriern - Geocaching på hemmaplan, 13 juli
Det har varit lite lågsäsong här på bloggen av två anledningar. Den första är att jag faktiskt inte har cachat så mycket, när andra tar semester för att cacha har jag tagit semester från cachandet och umgåtts mer med min sambo som annars jobbar såna tider att vi inte kan umgås så mycket. Den andra anledningen är att de få rundor jag kommit ut på har jag inte haft tid att blogga om just pga semestern.
Men nu är jag tillbaka.
Det här första inlägget handlar om gårdagens geocaching med GeoTerriern, gitte.m och hennes två barn 9 månader & 6 år. Sommarens geocaching kommer jag blogga om lite allteftersom.
Jag och gitte.m tog vovve, barnvagn och glad sexåring, matsäck och regnkläder i packningen och gav oss iväg för att hitta några cachar som låg i närheten av skolor. Vi tänkte att det var bäst att passa på nu eftersom skolorna är fulla med mugglare igen fr o m nästa vecka.
Vi började med Vendelsömalms IP och jösses vad vi fick leta. Det tog ett tag och medan jag satte mig ner bredvid vagnen och GeoTerriern och lät gitte.m med son leta så fick mitt nya perspektiv mig att se en liten detalj som gjorde loggandet möjligt. Här passade jag på att droppa en TB jag burit på några veckor nu. Jag tror alltid att jag ska komma ut och cacha snarare än det faktiskt blir av, och sen är det inte alltid man hittar en cache som är tillräckligt stor att droppa en TB i.
Lite passade kändes det ändå att jag la Key To Health i ett område med fotbollsplaner där ungar utövar sin skolgymnastik och även utövar fritidsaktiviteter såsom bollsporter och skateboarding.
Efter denna lyckade loggning begav vi oss vidare mot Mårtensbergsskolan. Jag försökte hitta den i våras men då var skolan full av små ögon som såg varenda rörelse jag gjorde. gitte.m hittade den här ganska snabbt - vi har väl börjat vänja oss vid att leta efter sånt som är lite "off". Medan vi loggade den diskuterade vi hur man gör när man ska lägga ut en sån här cache. "Stealth" är det minsta man behöver.
gitte.m såg sen att en cache som jag loggat men inte hon bara skulle ligga ett stenkast bort, så vi gick dit på momangen. Hennes son hade riktigt kul när han hittade Välkommen till Mårtensberg.
Efter det här var det dags för lite lunch, vi hade gått en bra bit och alla var hunriga. Det var inte helt lätt att hitta en bänk med bord, men lustigt nog så fann vi en bara ett tiotal meter från startpunkten för dagens Mystery cache Wild wild westh.
Vi lyckades lösa dagens myst så till vida att vi hittade rätt område där cachen bör finnas, det var inte så svårt - letandet väl på plats fick oss att inse att det som gav cachen sin höga svårighetsgrad på 4 troligtvis inte var lösandet av mysten. Tyvärr fick vi gå därifrån lottlösa, vi får komma tillbaka vid ett annat tillfälle med nya ögon. Ibland fastnar man helt enkelt i samma söksätt och det spelar ingen roll hur länge man letar.
Nu dyker jag in här med en annan cache som jag och gitte.m loggade den 6 juli - Broarna över Gudöbroleden 4#. Och anledningen till att jag dyker in med den är för att den letade jag efter ett tiotal gånger både förra hösten och sen i våras utan att hitta någonting - jag blev cacheblind. Sen den 6 juli hörde gitte.m av sig och vi bestämde oss för att "nu djävlar anamma!"
Först försökte gitte.m sig på den men hon hann inte långt eftersom att hennes lilla dotter inte alls gillade att jag vaktade vagnen (jag hade ju inte GeoTerriern med mig), så jag gjorde ett försök och väl på plats hann jag inte mer än öppna ögonen så fann jag den!
Så kan det vara ibland, ingenting, ingenting, ketchup!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Men nu är jag tillbaka.
Det här första inlägget handlar om gårdagens geocaching med GeoTerriern, gitte.m och hennes två barn 9 månader & 6 år. Sommarens geocaching kommer jag blogga om lite allteftersom.
Jag och gitte.m tog vovve, barnvagn och glad sexåring, matsäck och regnkläder i packningen och gav oss iväg för att hitta några cachar som låg i närheten av skolor. Vi tänkte att det var bäst att passa på nu eftersom skolorna är fulla med mugglare igen fr o m nästa vecka.
Vi började med Vendelsömalms IP och jösses vad vi fick leta. Det tog ett tag och medan jag satte mig ner bredvid vagnen och GeoTerriern och lät gitte.m med son leta så fick mitt nya perspektiv mig att se en liten detalj som gjorde loggandet möjligt. Här passade jag på att droppa en TB jag burit på några veckor nu. Jag tror alltid att jag ska komma ut och cacha snarare än det faktiskt blir av, och sen är det inte alltid man hittar en cache som är tillräckligt stor att droppa en TB i.
Lite passade kändes det ändå att jag la Key To Health i ett område med fotbollsplaner där ungar utövar sin skolgymnastik och även utövar fritidsaktiviteter såsom bollsporter och skateboarding.
 |
| Ket To Health |
gitte.m såg sen att en cache som jag loggat men inte hon bara skulle ligga ett stenkast bort, så vi gick dit på momangen. Hennes son hade riktigt kul när han hittade Välkommen till Mårtensberg.
Efter det här var det dags för lite lunch, vi hade gått en bra bit och alla var hunriga. Det var inte helt lätt att hitta en bänk med bord, men lustigt nog så fann vi en bara ett tiotal meter från startpunkten för dagens Mystery cache Wild wild westh.
Vi lyckades lösa dagens myst så till vida att vi hittade rätt område där cachen bör finnas, det var inte så svårt - letandet väl på plats fick oss att inse att det som gav cachen sin höga svårighetsgrad på 4 troligtvis inte var lösandet av mysten. Tyvärr fick vi gå därifrån lottlösa, vi får komma tillbaka vid ett annat tillfälle med nya ögon. Ibland fastnar man helt enkelt i samma söksätt och det spelar ingen roll hur länge man letar.
 |
| GeoTerriern bondade lite med 6-åringen den här gången när det dök upp tillfällen för honom att hålla i kopplet några gånger. |
Nu dyker jag in här med en annan cache som jag och gitte.m loggade den 6 juli - Broarna över Gudöbroleden 4#. Och anledningen till att jag dyker in med den är för att den letade jag efter ett tiotal gånger både förra hösten och sen i våras utan att hitta någonting - jag blev cacheblind. Sen den 6 juli hörde gitte.m av sig och vi bestämde oss för att "nu djävlar anamma!"
Först försökte gitte.m sig på den men hon hann inte långt eftersom att hennes lilla dotter inte alls gillade att jag vaktade vagnen (jag hade ju inte GeoTerriern med mig), så jag gjorde ett försök och väl på plats hann jag inte mer än öppna ögonen så fann jag den!
Så kan det vara ibland, ingenting, ingenting, ketchup!
Happy hunting!
/Skogsmusan
onsdag 17 juli 2013
Lagt ut min sista nano - suck!
Jag har varit bortrest en vecka och naturligtvis var min enda utlagda nano (Spike) tvungen att bli full redan under mina första dagar borta. Jag loggade en "Needs maintnance" så fort jag såg att någon skrivit att den blivit full men ändå fortsatte folk att logga cachen och skriva att den är full. Det var verkligen frustrerande att få de mailen när jag inte kunde göra något åt saken. Uppe i Norrland var jag alldeles för många mil bort för att kunna svänga hemåt igen och ersätta loggen. Jag hoppas kunna komma hemifrån idag, min första dag hemma igen, för att ersätta loggen.
Jag förstår vitsen med en nano. En nano är lätt att placera/gömma, speciellt på en plats med mycket trafik, många besökare och populära turistmål. Det fick jag bekräftat när jag var i Norrland där många cacher var just nanos på turisttäta platser såsom badplatser och andra sevärdheter. Men att underhålla en nano är inte lika lätt känner jag nu. Det här kommer att vara min enda nano på ett bra tag. Jag kommer att åka ut och ersätta loggen så fort jag kan med en likadan logg som jag la ut från början, men kommer att beställa en "riktig" loggremsa så snart som möjligt så att jag kan ersätta den kommande remsan så fort den är full men en som förhoppningsvis räcker en bra bit in på vintern då jag kan tänka mig att denna cache kommer att bli välbesökt.
Utöver att loggremsan blir full fort så ser jag andra fördelar med större cachar; t.ex. möjligheten att lägga dit och byta bytesföremål, Travel bugs och andra spårbara objekt.
Happy placing!
/Skogsmusan
Jag förstår vitsen med en nano. En nano är lätt att placera/gömma, speciellt på en plats med mycket trafik, många besökare och populära turistmål. Det fick jag bekräftat när jag var i Norrland där många cacher var just nanos på turisttäta platser såsom badplatser och andra sevärdheter. Men att underhålla en nano är inte lika lätt känner jag nu. Det här kommer att vara min enda nano på ett bra tag. Jag kommer att åka ut och ersätta loggen så fort jag kan med en likadan logg som jag la ut från början, men kommer att beställa en "riktig" loggremsa så snart som möjligt så att jag kan ersätta den kommande remsan så fort den är full men en som förhoppningsvis räcker en bra bit in på vintern då jag kan tänka mig att denna cache kommer att bli välbesökt.
Utöver att loggremsan blir full fort så ser jag andra fördelar med större cachar; t.ex. möjligheten att lägga dit och byta bytesföremål, Travel bugs och andra spårbara objekt.
Happy placing!
/Skogsmusan
lördag 22 juni 2013
Nummer 100!
Min hundrade loggade cache... Det kändes så speciellt som jag hade hoppats fast inte trodde att det skulle göra. Dagen innan försökte jag hitta någon cache att logga som var värdig att bli nr 100 men jag gav upp. Till slut så bestämde jag mig för att ta en premium-cache som ligger alldeles i närheten av vår nuvarande bostad. Jag har för länge sedan tagit de andra cacharna i det området och blev glad när jag blev premium-medlem och såg att det fanns en kvar. Yeay!
Tyvärr har jag inga bilder att förgylla detta blogginlägg med, det beror mycket på att jag inte ville ta några spoilerbilder.
Cachen som blev nr 100 heter Gäralaus (GC48JKK) och hade Svårighetsgrad 3 i Terräng 2. Storleken var angiven med ett frågetecken men det som förbryllade mig mest var den där 3:an i svårighetsgrad...
Jag tog GeoTerriern på en promenad och när vi började närma oss slutet av vår skogsrunda var det dags att ta fram GPSen och söka vår väg fram till cachen. Bättre sent än aldrig så hittade jag nu google maps-funktionen på telefonen och kunde då se att vissa vägar var riktigt korkade att försöka sig på då bäckar rann lite här och var. Det var smartast att gå rätt långt och sen gå tillbaka mot cachen. Framme vid nollan kollade jag in storleken i beskrivningen och förstod då att det inte skulle vara någon traditionell "burk" jag skulle finna. Jag stannade vid ett gäng granar när GPSen nollade men det kändes fel. Jag startade då om sökningen och fick en ny nolla några meter bakom mig, och när jag vände mig om såg jag med en gång något som inte riktigt passade in. Jag vidrörde det mystiska och visst var det cachen! Wohoo! Jag blev så glad att GeoTerriern kom skuttande och ville vara med i jubelkalaset.
Att finna och logga min hundrade cache gav en riktigt härlig adrenalinkick, jag levde på den hela dagen. Jag lever nog fortfarande på den för jag har inte tagit mig ut att geocacha något sen dess. Men planerat har jag, oj oj oj vad jag har planerat!
Att finna en cache med lite högre svårighetsgrad helt på egen hand ökade självförtroendet, så jag har sett ut lite fler "svåra" cachar att logga under sommaren.
Hoppas alla ni där ute får en underbar sommar fylld med geocaching! Jag kommer fortsätta blogga, med undantag för någon vecka här och där då jag är bortrest, men då kommer jag delge er mina fynd och floppar så fort jag kommit hem igen - med bilder!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Tyvärr har jag inga bilder att förgylla detta blogginlägg med, det beror mycket på att jag inte ville ta några spoilerbilder.
Cachen som blev nr 100 heter Gäralaus (GC48JKK) och hade Svårighetsgrad 3 i Terräng 2. Storleken var angiven med ett frågetecken men det som förbryllade mig mest var den där 3:an i svårighetsgrad...
Jag tog GeoTerriern på en promenad och när vi började närma oss slutet av vår skogsrunda var det dags att ta fram GPSen och söka vår väg fram till cachen. Bättre sent än aldrig så hittade jag nu google maps-funktionen på telefonen och kunde då se att vissa vägar var riktigt korkade att försöka sig på då bäckar rann lite här och var. Det var smartast att gå rätt långt och sen gå tillbaka mot cachen. Framme vid nollan kollade jag in storleken i beskrivningen och förstod då att det inte skulle vara någon traditionell "burk" jag skulle finna. Jag stannade vid ett gäng granar när GPSen nollade men det kändes fel. Jag startade då om sökningen och fick en ny nolla några meter bakom mig, och när jag vände mig om såg jag med en gång något som inte riktigt passade in. Jag vidrörde det mystiska och visst var det cachen! Wohoo! Jag blev så glad att GeoTerriern kom skuttande och ville vara med i jubelkalaset.
Att finna och logga min hundrade cache gav en riktigt härlig adrenalinkick, jag levde på den hela dagen. Jag lever nog fortfarande på den för jag har inte tagit mig ut att geocacha något sen dess. Men planerat har jag, oj oj oj vad jag har planerat!
Att finna en cache med lite högre svårighetsgrad helt på egen hand ökade självförtroendet, så jag har sett ut lite fler "svåra" cachar att logga under sommaren.
Hoppas alla ni där ute får en underbar sommar fylld med geocaching! Jag kommer fortsätta blogga, med undantag för någon vecka här och där då jag är bortrest, men då kommer jag delge er mina fynd och floppar så fort jag kommit hem igen - med bilder!
Happy hunting!
/Skogsmusan
torsdag 20 juni 2013
Dagsutflykt med väninna, ungar & hund, 19 juni
Igår var det onsdag och efter förra veckan då vi inte kom ut som vi ville såg vi båda (jag och gitte.m) fram emot vår planerade dagsutflykt. Jag hade med mig GeoTerriern och gitte.m hade (som vanligt) med sig sin nu 8-månaders dotter i vagn, nu har hennes 6-åring sommarlov och ville följa med.
Vi var riktigt peppade och hade förberett med massor av matsäck, vatten och glädje.
Vi började med en mystery cache - Scouten - som vi båda hade löst tidigare och försökt oss på att hitta för ett par veckor sen. Vi skämtade innan om att 6-åringen säkert skulle hitta den med en gång till skillnad från oss som letat i nästan en halvtimme utan resultat. Jag satte mig på en bänk med hund och vagn medan 6-åringen följde med sin mor mot nollan och när de kom tillbaka direkt trodde jag att något var fel, men det var helt rätt - han hade hittat den!
Glad i hågen gick vi vidare mot nästa cache på dagens lista. Vi hade en lista men inga riktigt förhoppningar om hur många vi skulle hitta, vi tänkte att det är ju barnens ork som avgör hur dagen blir. En rolig liten rackare är en traditionell cache som jag har cyklat förbi flera gånger, men min GPS nollade lite off, kändes det som, och eftersom den ligger i ett bostadsområde har jag inte velat göra mer skada än nytta genom att leta än här och än där. Har har letat runt men inte velat stanna för länge på samma plats, vill inte att de boende i området (som i och för sig med största sannolikhet är medvetna om cachen) ska tro att jag rekar för något annat än geocaching...
Med sällskap av både hund, barn och vagn kändes det lite bättre och mer uppenbart att vi inte var presumtiva inbrottstjuvar och den här gången fick jag syn på den helt plötsligt och gitte.m kunde hämta cachen för loggning.
På vägen mellan En rolig liten rackare och nästa cache visste jag att det fanns en som hette Traditional stash. Den hade jag loggat tidigare så nu hjälpte jag GeoTerriern att vakta bebis och vagn medan gitte.m och 6-åringen gav sig iväg på skattjakt. Ett antal myggbett senare var cachen loggad.
Nu var det dags för lunchpaus och vi valde att luncha mitt i ett bostadsområde eftersom att 6-åringen gärna ville ha en lekplats i närheten.
I området skulle det sen finnas ett TB-hotell med några Travel bugs som jag och gitte.m ville kolla in och se om vi skulle kunna hjälpa någon på vägen mot sitt mål. Det roliga med Travel bugs tycker jag är när de har ett syfte, som den förra jag fann och placerade ut som ville besöka olika fiskevatten. Den här gången fann jag ett Blow hole, en TB som såg ut som Späckhuggare och vill till olika hav, gärna med bifogade bilder. Jag hoppas att snart kunna göra en utflykt några mil österut och låta hen besöka Östersjön.
Den här cachen tog det tid innan vi fann, lagom till vi hade gett upp och skulle bege oss vidare fann gitte.m denna oerhört fyndiga, och ändamålsenliga burk.
Sen var det dags att bege oss hemåt. Vi bestämde oss för att ta en cache som låg vid vägen och sen ta bussen från närmaste busshållplats, som råkar ha samma namn som cachen: Djurgårdsplan.
Den här cachen blev vi först inte kloka på, sen sa 6-åringen att "men där kan den väl vara?", gitte.m kände efter och visst var den där! Barn är kloka ibland. Just det här barnet är klokt rätt ofta faktiskt.
Sen tog vi bussen hem och nu hade jag loggat totalt 99 cachar, så nästa inlägg kommer handla om nummer 100!!
Loggade cachar
Scouten
En rolig liten rackare
Vendelsö TB-hotell
Djurgårdsplan
Barnvagnsvänliga cachar
Scouten (om man har någon som vaktar vagnen en stund)
En rolig liten rackare
Djurgårdsplan
Happy hunting!
/Skogsmusan
Vi var riktigt peppade och hade förberett med massor av matsäck, vatten och glädje.
Vi började med en mystery cache - Scouten - som vi båda hade löst tidigare och försökt oss på att hitta för ett par veckor sen. Vi skämtade innan om att 6-åringen säkert skulle hitta den med en gång till skillnad från oss som letat i nästan en halvtimme utan resultat. Jag satte mig på en bänk med hund och vagn medan 6-åringen följde med sin mor mot nollan och när de kom tillbaka direkt trodde jag att något var fel, men det var helt rätt - han hade hittat den!
Glad i hågen gick vi vidare mot nästa cache på dagens lista. Vi hade en lista men inga riktigt förhoppningar om hur många vi skulle hitta, vi tänkte att det är ju barnens ork som avgör hur dagen blir. En rolig liten rackare är en traditionell cache som jag har cyklat förbi flera gånger, men min GPS nollade lite off, kändes det som, och eftersom den ligger i ett bostadsområde har jag inte velat göra mer skada än nytta genom att leta än här och än där. Har har letat runt men inte velat stanna för länge på samma plats, vill inte att de boende i området (som i och för sig med största sannolikhet är medvetna om cachen) ska tro att jag rekar för något annat än geocaching...
Med sällskap av både hund, barn och vagn kändes det lite bättre och mer uppenbart att vi inte var presumtiva inbrottstjuvar och den här gången fick jag syn på den helt plötsligt och gitte.m kunde hämta cachen för loggning.
På vägen mellan En rolig liten rackare och nästa cache visste jag att det fanns en som hette Traditional stash. Den hade jag loggat tidigare så nu hjälpte jag GeoTerriern att vakta bebis och vagn medan gitte.m och 6-åringen gav sig iväg på skattjakt. Ett antal myggbett senare var cachen loggad.
Nu var det dags för lunchpaus och vi valde att luncha mitt i ett bostadsområde eftersom att 6-åringen gärna ville ha en lekplats i närheten.
I området skulle det sen finnas ett TB-hotell med några Travel bugs som jag och gitte.m ville kolla in och se om vi skulle kunna hjälpa någon på vägen mot sitt mål. Det roliga med Travel bugs tycker jag är när de har ett syfte, som den förra jag fann och placerade ut som ville besöka olika fiskevatten. Den här gången fann jag ett Blow hole, en TB som såg ut som Späckhuggare och vill till olika hav, gärna med bifogade bilder. Jag hoppas att snart kunna göra en utflykt några mil österut och låta hen besöka Östersjön.
Den här cachen tog det tid innan vi fann, lagom till vi hade gett upp och skulle bege oss vidare fann gitte.m denna oerhört fyndiga, och ändamålsenliga burk.
Sen var det dags att bege oss hemåt. Vi bestämde oss för att ta en cache som låg vid vägen och sen ta bussen från närmaste busshållplats, som råkar ha samma namn som cachen: Djurgårdsplan.
Den här cachen blev vi först inte kloka på, sen sa 6-åringen att "men där kan den väl vara?", gitte.m kände efter och visst var den där! Barn är kloka ibland. Just det här barnet är klokt rätt ofta faktiskt.
Sen tog vi bussen hem och nu hade jag loggat totalt 99 cachar, så nästa inlägg kommer handla om nummer 100!!
 |
| Dags att ta fram GPSen så vi vet vart vi ska. På bilden: 6-åring, vagn med bebis, gitte.m & GeoTerrier. |
 |
| Kärleken mellan 8-månaders lilla M & GeoTerriern är ömsesidig. |
 |
| Att vakta vagn & bebis är en uppgift som inte ska förringas och som ger GeoTerriern enorm tillfredsställelse. |
 |
| Travel bug Blow Hole. |
Scouten
En rolig liten rackare
Vendelsö TB-hotell
Djurgårdsplan
Barnvagnsvänliga cachar
Scouten (om man har någon som vaktar vagnen en stund)
En rolig liten rackare
Djurgårdsplan
Happy hunting!
/Skogsmusan
tisdag 18 juni 2013
Pongo & Perdita (Multicache)
När jag skrev inlägget om Spike så insåg jag att jag har glömt att skriva om Pongo & Perdita!
Pongo & Perdita är min andra cache i Hundvänliga serien och min första multicache. Min allra första cache var en Mystery cache och även om jag inte varit främmande för att även göra en multicache tidigt så var den egentliga anledningen till att just denna blev en multicache att vart jag än letade efter bra gömställen hade jag en annan cache närmare än 161 meter. Suck! Så jag bestämde mig för en multi och att använda rastgården i första steget. Efter några barnsjukdomar med felstavningar blev TeamFarsta FTF på denna cache. Grattis!
Platsen jag vill peka ut med denna cache är en plats med två hundrastgårdar. Infon till att räkna ut koordinaterna för steg 2 - finalen - finns att hämta i den stora rastgården. Den stora rastgården har ett antal stenar och stockar som kan användas för lek och lydnad och massor av träd och grönska för hundar att gömma sig bakom och använda i lek med andra hundar eller sin ägare. Den här rastgården använde jag flitigt när jag hade hemmahunddagis 2009-2010. Den lilla rastgården lämpar sig bättre för just rastning men även för lydnad, speciellt om man vill ha distraktioner då den större rastgården oftast är upptagen om man väljer den lilla och både på helger och vardagar (under skolterminerna) används fotbollsplanen som ligger alldeles nära väldigt flitigt. Jag själv gick i Vikingaskolan i ÅK 4-5 och kommer ihåg gymnastiklektionerna på den fotbollsplanen.
Nu avslöjar jag kanske en aning mer om mig själv än tänkt, men den lilla rastgården använde jag vid ett flertal tillfällen under 2008-2011 för Valpkurser och Valpträffar då den rastgården är precis lagom stor för det ändamålet. Med största sannolikhet kommer jag återigen att använda den till det under 2014 om inte förr.
Eventuellt kommer det fler Multicaches i den här serien, så håll utkik!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Pongo & Perdita är min andra cache i Hundvänliga serien och min första multicache. Min allra första cache var en Mystery cache och även om jag inte varit främmande för att även göra en multicache tidigt så var den egentliga anledningen till att just denna blev en multicache att vart jag än letade efter bra gömställen hade jag en annan cache närmare än 161 meter. Suck! Så jag bestämde mig för en multi och att använda rastgården i första steget. Efter några barnsjukdomar med felstavningar blev TeamFarsta FTF på denna cache. Grattis!
Platsen jag vill peka ut med denna cache är en plats med två hundrastgårdar. Infon till att räkna ut koordinaterna för steg 2 - finalen - finns att hämta i den stora rastgården. Den stora rastgården har ett antal stenar och stockar som kan användas för lek och lydnad och massor av träd och grönska för hundar att gömma sig bakom och använda i lek med andra hundar eller sin ägare. Den här rastgården använde jag flitigt när jag hade hemmahunddagis 2009-2010. Den lilla rastgården lämpar sig bättre för just rastning men även för lydnad, speciellt om man vill ha distraktioner då den större rastgården oftast är upptagen om man väljer den lilla och både på helger och vardagar (under skolterminerna) används fotbollsplanen som ligger alldeles nära väldigt flitigt. Jag själv gick i Vikingaskolan i ÅK 4-5 och kommer ihåg gymnastiklektionerna på den fotbollsplanen.
Nu avslöjar jag kanske en aning mer om mig själv än tänkt, men den lilla rastgården använde jag vid ett flertal tillfällen under 2008-2011 för Valpkurser och Valpträffar då den rastgården är precis lagom stor för det ändamålet. Med största sannolikhet kommer jag återigen att använda den till det under 2014 om inte förr.
Eventuellt kommer det fler Multicaches i den här serien, så håll utkik!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Spike (Traditional cache)
Idag placerade jag ut, skickade in för granskning och pulicerade min första nano-cache. Det tråkiga med en nano tycker jag är att man inte får plats med bytesföremål, Travel Bugs eller FTF-priser. Det som är bra med nanos är att man kan visa en plats som är muggeltät och förhoppningsvis slippa mugglare eftersom att cachen är för liten för att "råka snubbla på". Hoppas kan man ju iaf. Om jag har rätt återstår ju att se.
Spike är ytterliggare en cache i min serie om Hundvänliga platser. Spike liksom Pluto tillsammans med Pongo & Perdita är en cache som visar jägaren till en av Haninges hundrastgårdar. Den här rastgården ligger i Västerhaninge och jag har faktiskt aldrig besökt den tidigare då den har varit precis bortom mina strövområden med hund. Mitt första intryck av den var att den var så väldigt... platt. Hundrastgråden vid Pluto är liten men gropig, perfekt för hundar som gillar att gräva. Pongo & Perdita ligger vid två rastgårdar där den ena är liten, och rund men ändå har plats för ett par stenar. Den andra är större och utmärkt för att ha flera hundar i då den har flera stockar, stenar och gömställen. I den rastgården är det bara fantasin som sätter gränserna för lekarna och samvaron mellan hund och ägare.
Ett av mina mål med Spike var att göra den lätttillgänglig för barnvagnar. Jag vet inte hur lätt den är att logga med rullstol men hoppas att någon gör ett försök så att jag efter det (förhoppningsvis) kan lägga till attributet "Går att logga med rullstol".
Den här cachen loggades snabbt och FTF blev TeamFarsta! Grattis!
Jag har fler cache-idéer på lut i denna serie så Don't go anywhere!
Happy hunting!
/Skogsmusan
måndag 17 juni 2013
Första besöket i Lännaskogens naturreservat, 17 juni
Idag tog jag GeoTerriern och gjorde en utflykt jag funderat på ett bra tag nu. Enligt kartorna ska det finnas väldigt bra cykelbanor och breda stigar i hela Lännaskogens naturreservat och området känns också rätt överkomligt arealmässigt men jag tänkte att det kan ju vara bra att ta bussen dit en gång och gå runt lite och få en känsla för framkomligheten - speciellt innan jag rekommenderar det till min vän gitte.m som har barnvagn.
När vi väl kom dit så upptäckte jag först och främst att det var just ett reservat, det fanns inte utmarkerat på några av de kartor jag hade kollat på men jag hade läst någon logg om det när jag rekat runt bland eventuella cachar att ta... så jag hade ett hum. Sen upptäckte jag också att nej, det går inte att ta cykeln längs med cykelbanorna som fanns på kartan. De förbryllade mig faktiskt väldigt mycket. Dels verkade slingorna inte riktigt stämma överens med verkligheten, en slinga vi följde slutade tvärt under en stor myrstack. Jag letade runt men såg ingen fortsättning och fick vända om och ta en annan stig. Och det andra som förbryllade var att om det är cykelbanor, så är det nog off-road mountainbikebanor och inget annat. Jag är glad att jag tog den här vandringsrundan innan jag tar cykeln, för nu vet jag att jag inte kan cykla mellan de olika delarna av reservatet utan måste cykla till en plats (A) för att ställa cykeln och sen gå en runda och sen komma tillbaka till (A) för att cykla hem igen. Det innebär ju också att antalet cachar att ta under en dag blir något mer begränsat & att det inte kommer kännas lika självklart att återkomma till sådana cacher som jag bommat på; idag bommade jag t.ex. både på Lännaskogen 1 & Lännaskogen 2. De två kan nog komma tillbaka till vid något tillfälle i sommar och ta tåget till Trångsund, de var hyfsat lätta att hitta till (dock inte att hitta).
Vi tog oss till fots från Länna industriområde till Magelungen och sen till pendeltåget (J-Trångsund) som tog oss hem. Jag hade tänkt gå runt mer i området och leta efter ett par cachar till längs med 6km-slingan (som startar vid Magelungen) men det var riktigt varmt ute idag och jag märkte att GeoTerriern behövde hem och vila och svalkas. Det är inte min hund, och han har såna där fästingdroppar i nacken, så jag kan inte låta honom bada var han (eller jag) vill och svalkas så för att kunna vara ute lite längre. Hade det varit min hund hade vi parkerat oss vid Magelungen, tagit oss ett dopp eller två, vilat lite och sen gett oss iväg ett par timmar till.
Så vilka cachar fann vi då? Jo, den första vi letade efter hette Minnesstenen i Lännaskogen och hittades lätt. Jag gillar såna där cachar som tar en till platser som betyder något för utläggaren (mitt svenska ord för engelskans CO = Cache Owner). Jag var riktigt glad att jag idag tog rätt skor, även om jag senare när vi gick på asfalt hem, hade önskat att jag hade tagit de andra med i ryggsäcken... Kängor på asfalt är ingen skön känsla, speciellt inte kängor man köpt i syfte att använda i skogen och som är anpassade därefter.
Den sista cachen vi gav oss på ledde till rivsår på benet, eftersom att vi som vanligt hade valt fel håll att komma ifrån, men hittades lätt tack vare ledtråden. Den cachen hette Torpet Djupån och om jag bara hade lagt lite mer vikt vid just namnet på cachen så hade jag nog sluppit riva upp benet mot berget.
Jag rekommenderar verkligen Lännaskogens naturreservat för alla geocachare som tycker om varierande och utmanande terräng!
Happy hunting!
/Skogsmusan
När vi väl kom dit så upptäckte jag först och främst att det var just ett reservat, det fanns inte utmarkerat på några av de kartor jag hade kollat på men jag hade läst någon logg om det när jag rekat runt bland eventuella cachar att ta... så jag hade ett hum. Sen upptäckte jag också att nej, det går inte att ta cykeln längs med cykelbanorna som fanns på kartan. De förbryllade mig faktiskt väldigt mycket. Dels verkade slingorna inte riktigt stämma överens med verkligheten, en slinga vi följde slutade tvärt under en stor myrstack. Jag letade runt men såg ingen fortsättning och fick vända om och ta en annan stig. Och det andra som förbryllade var att om det är cykelbanor, så är det nog off-road mountainbikebanor och inget annat. Jag är glad att jag tog den här vandringsrundan innan jag tar cykeln, för nu vet jag att jag inte kan cykla mellan de olika delarna av reservatet utan måste cykla till en plats (A) för att ställa cykeln och sen gå en runda och sen komma tillbaka till (A) för att cykla hem igen. Det innebär ju också att antalet cachar att ta under en dag blir något mer begränsat & att det inte kommer kännas lika självklart att återkomma till sådana cacher som jag bommat på; idag bommade jag t.ex. både på Lännaskogen 1 & Lännaskogen 2. De två kan nog komma tillbaka till vid något tillfälle i sommar och ta tåget till Trångsund, de var hyfsat lätta att hitta till (dock inte att hitta).
Vi tog oss till fots från Länna industriområde till Magelungen och sen till pendeltåget (J-Trångsund) som tog oss hem. Jag hade tänkt gå runt mer i området och leta efter ett par cachar till längs med 6km-slingan (som startar vid Magelungen) men det var riktigt varmt ute idag och jag märkte att GeoTerriern behövde hem och vila och svalkas. Det är inte min hund, och han har såna där fästingdroppar i nacken, så jag kan inte låta honom bada var han (eller jag) vill och svalkas så för att kunna vara ute lite längre. Hade det varit min hund hade vi parkerat oss vid Magelungen, tagit oss ett dopp eller två, vilat lite och sen gett oss iväg ett par timmar till.
Så vilka cachar fann vi då? Jo, den första vi letade efter hette Minnesstenen i Lännaskogen och hittades lätt. Jag gillar såna där cachar som tar en till platser som betyder något för utläggaren (mitt svenska ord för engelskans CO = Cache Owner). Jag var riktigt glad att jag idag tog rätt skor, även om jag senare när vi gick på asfalt hem, hade önskat att jag hade tagit de andra med i ryggsäcken... Kängor på asfalt är ingen skön känsla, speciellt inte kängor man köpt i syfte att använda i skogen och som är anpassade därefter.
Den sista cachen vi gav oss på ledde till rivsår på benet, eftersom att vi som vanligt hade valt fel håll att komma ifrån, men hittades lätt tack vare ledtråden. Den cachen hette Torpet Djupån och om jag bara hade lagt lite mer vikt vid just namnet på cachen så hade jag nog sluppit riva upp benet mot berget.
 |
| Den här skylten mötte oss när vi kom till den inre gränsen av industriområdet. Vi gick av buss 835 på Truckvägen. |
 |
| Minnesstenen i Lännaskogen |
 |
| Man får tydligen inte cykla i reservatet, och hunden måste vara kopplad (inget nytt). |
 |
| Kopplad hund - check! |
 |
| Fikapaus längs med 6km-slingan, på väg mot cachen med namnet Lännaskogen 1. |
 |
| Här var det någorlunda "obrant" så jag lyckades ta ett foto, sen bar det verkligen uppför! |
 |
| Försökte även ta ett foto när vi väl var uppe, men det är svårt att fota nedförsvinkel... |
 |
| Tog ett foto på utsikten på toppen, där ser man att vi är i höjd med trädtopparna som kommer ganska abrupt, då kanske man kan ana hur brant det var... |
 |
| Väl på toppen var det dags för en vilopaus... |
 |
| Cachen med namnet Torpet Djupån tog vi oss an från fel håll och då händer sånt här. |
Happy hunting!
/Skogsmusan
söndag 16 juni 2013
Tar tillfället i akt - Västerhaninge 16 juni
Fr.o.m. idag och sex dagar framåt är jag kattvakt åt en väninna som bor i Västerhaninge. Jag tar cykeln dit en gång om dagen, vilket tar ca 30 minuter enkel väg, och naturligtvis har jag sett ut ett helt gäng cachar som jag kan ta "när jag ändå är i krokarna". Idag letade jag efter 7 stycken och fann 5 av de, yeay! Jag tänkte dela med mig av de jag fann.
Sibiren var en cache som jag upptäckte att jag inte riktigt var klädd för, min hjärna måste gjort något annat när mina ögon läste beskrivningen och kollade igenom D/T (Difficulty/Terrain). Mest var det skorna som var fel, men jag bestämde mig för att ge den en chans och tur var väl det! Riktigt trevlig cache mitt i skogen, precis sånt som den här Skogsmusan tycker är allra trevligast.
Gammalt telefonskåp var just precis ett gammal telefonskåp. GPSen gav nolla helt åt fanders, men jag såg telefonskåpet och sen var cachen inte så svår att lokalisera.
Det är så himla tråkigt när CO (t.ex. i fallet med Gammalt telefonskåp) antar att alla geocachare har tillgång till bil och ger ledtrådar eller beskrivning utifrån det. Väldigt ofta lämpar sig bilvägarna inte alls för cyklister, verkligen inte denna motorväg. På cykel kommer jag ofta från ett helt annat håll och blir oerhört förbryllad av information/ledtrådar som har med bilar att göra.
Slow down!!! var en cache som jag funderar på att ge en favorit - dels för placeringen, dels för utförandet och dels för den annorlunda behållaren... men jag tror jag håller på den poängen jag samlat ihop hittills ett litet tag till.
i-Hålet känns som en sån cache som jag själv skulle kunnat lägga ut, den var väldigt lätt att hitta både tack vare namnet och tacke vare de utmärkta koordinaterna.
i-Hålet låg enligt kartan i min app i ett litet skogsparti bakom ett villaområde. När jag väl kom dit låg detta skogsparti i själva verket mellan två bostadsområden. Det enda bostadsområdet såg riktigt nytt ut, vilket får mig att undra hur ofta kartorna uppdateras... Mellan i-Hålet och nästa cache passerade jag en hel den vägar som inte fanns med på kartan.
Nästa och dagens sista cache blev Mulstabron som ligger vid en bro som invigdes så sent som nu i vintras. Jag tycker det är riktigt kul med cacher som visar en till nya platser, såna platser som man annars inte skulle tagit sig till, eller tagit sig till men inte funderat eller reagerat över. Den här bron skulle jag nog bara passerat utan minsta tanke om det inte hade varit för den här cachen.
Efter Mulstabron kollade jag på klockan och bestämde mig för att det var dags att dra mig hemåt, klockan var ändå halv nio och jag hade inte fått i mig någon middag ännu. Jag tog Kustlinjen tillbaka till Västerhaninge och därefter Nynäsvägen till Handen innan jag vek av på Vallavägen för att komma hem.
Förhoppningsvis blir det lite fler loggade cacher söderut kommande vecka.
Loggade cacher
Sibiren
Gammalt telefonskåp
Slow down!!!
i-Hålet
Mulstabron
Barnvagnsvänliga cacher
i-Hålet - Det finns bra cykel- och gångvägar ändå från Västerhaninge station hela vägen fram till denna cache
/Skogsmusan
Sibiren var en cache som jag upptäckte att jag inte riktigt var klädd för, min hjärna måste gjort något annat när mina ögon läste beskrivningen och kollade igenom D/T (Difficulty/Terrain). Mest var det skorna som var fel, men jag bestämde mig för att ge den en chans och tur var väl det! Riktigt trevlig cache mitt i skogen, precis sånt som den här Skogsmusan tycker är allra trevligast.
Gammalt telefonskåp var just precis ett gammal telefonskåp. GPSen gav nolla helt åt fanders, men jag såg telefonskåpet och sen var cachen inte så svår att lokalisera.
Det är så himla tråkigt när CO (t.ex. i fallet med Gammalt telefonskåp) antar att alla geocachare har tillgång till bil och ger ledtrådar eller beskrivning utifrån det. Väldigt ofta lämpar sig bilvägarna inte alls för cyklister, verkligen inte denna motorväg. På cykel kommer jag ofta från ett helt annat håll och blir oerhört förbryllad av information/ledtrådar som har med bilar att göra.
Slow down!!! var en cache som jag funderar på att ge en favorit - dels för placeringen, dels för utförandet och dels för den annorlunda behållaren... men jag tror jag håller på den poängen jag samlat ihop hittills ett litet tag till.
i-Hålet känns som en sån cache som jag själv skulle kunnat lägga ut, den var väldigt lätt att hitta både tack vare namnet och tacke vare de utmärkta koordinaterna.
i-Hålet låg enligt kartan i min app i ett litet skogsparti bakom ett villaområde. När jag väl kom dit låg detta skogsparti i själva verket mellan två bostadsområden. Det enda bostadsområdet såg riktigt nytt ut, vilket får mig att undra hur ofta kartorna uppdateras... Mellan i-Hålet och nästa cache passerade jag en hel den vägar som inte fanns med på kartan.
Nästa och dagens sista cache blev Mulstabron som ligger vid en bro som invigdes så sent som nu i vintras. Jag tycker det är riktigt kul med cacher som visar en till nya platser, såna platser som man annars inte skulle tagit sig till, eller tagit sig till men inte funderat eller reagerat över. Den här bron skulle jag nog bara passerat utan minsta tanke om det inte hade varit för den här cachen.
Efter Mulstabron kollade jag på klockan och bestämde mig för att det var dags att dra mig hemåt, klockan var ändå halv nio och jag hade inte fått i mig någon middag ännu. Jag tog Kustlinjen tillbaka till Västerhaninge och därefter Nynäsvägen till Handen innan jag vek av på Vallavägen för att komma hem.
Förhoppningsvis blir det lite fler loggade cacher söderut kommande vecka.
Loggade cacher
Sibiren
Gammalt telefonskåp
Slow down!!!
i-Hålet
Mulstabron
Barnvagnsvänliga cacher
i-Hålet - Det finns bra cykel- och gångvägar ändå från Västerhaninge station hela vägen fram till denna cache
/Skogsmusan
måndag 10 juni 2013
Aaargh! Så känns det när man bara bommar...
I fredags tog jag geovovven och gick ner till Rudans naturreservat för att än en gång ge mig på multicacharna Rudan ängar och Ruda skans. Jag och vovven hamnade fel från början så vi tog en promenad och begav oss hemåt.
Senare på dagen tog jag cykeln tillbaka och fann snabbt nya siffror att lägga in i ekvationen om Ruda skans och nu kändes det inte alls så svår att få ut trovärdiga koordinater. Men när jag väl kom till platsen och letade på högt och lågt och följde ledtråden så gott det gick så fann jag ändå ingenting.
Rudan ängar fick jag helknasiga koordinater på sist, nu fick jag nya koordinater till steg 2, men steg 2 skulle då varit mittemellan två skyltar som ingen av de hade några siffror på sig... suck! Och hur jag än räknade så fick jag samma koordinater och kom helt enkelt inte vidare.
Jag funderar på att be gitte.m eller sambon följa med nästa gång och se om de kan räkna bättre än vad jag kan.
Liite trött blir man när ingenting går som man vill.
/Skogsmusan
Senare på dagen tog jag cykeln tillbaka och fann snabbt nya siffror att lägga in i ekvationen om Ruda skans och nu kändes det inte alls så svår att få ut trovärdiga koordinater. Men när jag väl kom till platsen och letade på högt och lågt och följde ledtråden så gott det gick så fann jag ändå ingenting.
Rudan ängar fick jag helknasiga koordinater på sist, nu fick jag nya koordinater till steg 2, men steg 2 skulle då varit mittemellan två skyltar som ingen av de hade några siffror på sig... suck! Och hur jag än räknade så fick jag samma koordinater och kom helt enkelt inte vidare.
Jag funderar på att be gitte.m eller sambon följa med nästa gång och se om de kan räkna bättre än vad jag kan.
Liite trött blir man när ingenting går som man vill.
/Skogsmusan
fredag 7 juni 2013
Stenkul (traditional cache)
Stenkul blev min tredje cache och är den första, men inte den sista, cachen jag lägger ut för att synliggöra hur naturens krafter har påverkat landskapet. Jag har alltid fascinerats av hur naturen ser ut och många svenskar tar säkert vårat landskap med stenbumlingar här och där, rullstensåsar osv för givet men inte jag, jag stannar alltid upp och njuter av utsikten.
Cachen går att finna om man gör ett avstick på bara några tiotal meter längs med Sörmlandsleden etapp 4: Tyresta by - Handen (Rudans gård).
Oavsett årstid kan det vara en fysisk utmaning att ta sig till cachen, men ingen regelrätt klättring behövs så därför fick den en 3:a på terrängskalan. Jag hoppas att cachen utgör lite av en utmaning även för geocachare som loggat en hel del burkar redan. I beskrivningen av cachen jag jag skrivit med att det finns jordgetingbo i närheten eftersom att det vore förödande om någon fick en allergisk chock för att de inte visste om det.
FTF gick till fjällripa och mbis som stötte på varandra vid cachen. Grattis till er!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Cachen går att finna om man gör ett avstick på bara några tiotal meter längs med Sörmlandsleden etapp 4: Tyresta by - Handen (Rudans gård).
Oavsett årstid kan det vara en fysisk utmaning att ta sig till cachen, men ingen regelrätt klättring behövs så därför fick den en 3:a på terrängskalan. Jag hoppas att cachen utgör lite av en utmaning även för geocachare som loggat en hel del burkar redan. I beskrivningen av cachen jag jag skrivit med att det finns jordgetingbo i närheten eftersom att det vore förödande om någon fick en allergisk chock för att de inte visste om det.
FTF gick till fjällripa och mbis som stötte på varandra vid cachen. Grattis till er!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Pluto (traditional cache)
Härom dagen publicerades min andra egna cache - Pluto.
I Haninge kommun finns det regler om koppeltvång och det är bl.a. därför det finns rastgårdar att tillgå för hundar och hundägare. I rastgårdar kan man rasta hunden - om man plockar upp efter sig. I rastgårdar är det även populärt att ha hundträffar, oftast är det boende i närheten som träffas och låter hundarna leka av sig tillsammans medan man tar en kopp kaffe eller eller bara sitter och pratar. Som hundinstruktör har jag naturligtvis massor av tankar kring det här med hundar och rastgårdar, det kan ni läsa om i mitt inlägg om Rastgårdshyfs på min (just nu inte så aktiva) hundtränarblogg. Rastgårdar är också en ypperlig plats att träna sin unga (lite flängiga) hund i vardagslydnad innan man tar ut kunskapen i mer distraherande situationer, förutsatt att ingen löptik varit i rastgården nyligen... Ett annat, aningen bättre sätt, är ju att ha lina på hunden och välja en öppen plats att träna på så hundrastgårdar oftast ligger i navet av bostadsområdet.
Med Pluto (och andra kommande cachar i min hundvänliga-serie) vill jag visa geocachare med geodoggar till rastgårdar i kommunen och även få chansen att utbilda lite inom hund. Även geocachare utan hund kan ju ha nytta av en del information som cachen ger, t.ex. att det finns regler kring hundhållning även utanför hundarnas hem.
Pluto ligger vid en rastgård som är av storleken mindre och inte duger till så mycket mer än att just rasta hunden lite kort och möjligen träna in nya trick i hyfsat lugn miljö. Rastgården ligger lite i skymundan. På vintern översnöas dock denna rastgård väldigt mycket och nu vintern 2012-2013 bågnade staketet så mycket att hundar stannade kvar endast av ren vana, även den minsta hund kunde komma över staketet på två röda.
Den här cachen är snabbloggad och tillgängling både till fots och på cykel eller med barnvagn.
FTF gick till mbis & STF gick till fjällripa, stort grattis!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Med Pluto (och andra kommande cachar i min hundvänliga-serie) vill jag visa geocachare med geodoggar till rastgårdar i kommunen och även få chansen att utbilda lite inom hund. Även geocachare utan hund kan ju ha nytta av en del information som cachen ger, t.ex. att det finns regler kring hundhållning även utanför hundarnas hem.
Pluto ligger vid en rastgård som är av storleken mindre och inte duger till så mycket mer än att just rasta hunden lite kort och möjligen träna in nya trick i hyfsat lugn miljö. Rastgården ligger lite i skymundan. På vintern översnöas dock denna rastgård väldigt mycket och nu vintern 2012-2013 bågnade staketet så mycket att hundar stannade kvar endast av ren vana, även den minsta hund kunde komma över staketet på två röda.
Den här cachen är snabbloggad och tillgängling både till fots och på cykel eller med barnvagn.
FTF gick till mbis & STF gick till fjällripa, stort grattis!
Happy hunting!
/Skogsmusan
torsdag 6 juni 2013
Onsdagar = Geocaching
På onsdagar har jag en stående promenadträff med min goda väninna tillika geocachare gitte.m. Jag tar med promenadhunden och hon tar med sin lilla dotter i liggvagn. För ett tag sen insåg vi hur mycket roligare det var att passa på att geocacha lite istället för att bara ta samma promenadrunda varje gång. Jag tror aldrig vi tagit någon traditionell cache ihop eftersom att hon tar de med sin 6 åriga son och jag har tagit de flesta inom promenadavstånd. Vi brukar alltså ta mystar och multisar när vi är ute, så har det iaf blivit de senaste gångerna.
Nu i onsdags gav vi oss ut efter multicachen Gustav Svensson och tänkte att vi också skulle ta multicachen Busshållplatsen och mystery cachen Scouten "på vägen". Gustav Svensson lockade oss tack vare namnet och sen så verkade den lagom enkel och barnvagnsvänlig - vilket den var.
Det var lite förvirrande att gå från en multi till en annan och samla information och sen hålla isär alltihop, men vi lyckades någorlunda bra. Gustav Svensson var precis så enkel och trevlig som vi hoppats och efter att ha bommat på de två andra så var det rätt kul att kunna logga den.
Med Busshållplatsen bommade vi redan vid första steget, eller nja... vi hittade informationen som vi skulle men lyckades inte tolka den rätt, så den ska vi försöka oss på en annan gång igen. Om det inte var för att den cachen ska innehålla en ledtråd till mystery cachen Parabolhuset så skulle jag nog gett upp den för ett bra tag framöver.
Till Scouten hade både jag och gitte.m fått ut samma koordinater men vi letade och letade och letade tills vi bestämde oss för att den nog var mugglad. Istället för att skicka en DNF-logg så mailade jag CO och frågade om vi hade rätt korridnater. Redan samma kväll fick jag svar att jo, det hade vi och att han hade kollat cachen och den låg där den skulle... Aaargh! Den får vi väl ge oss på igen då. Gränsen är fin mellan att vilja ge upp och att vilja ge sitt djävlar anamma. På den här cachen får det nog bli lite djävlar anamma.
Loggade & barnvagnsvänliga cachar
Gustav Svensson
Happy hunting!
Nu i onsdags gav vi oss ut efter multicachen Gustav Svensson och tänkte att vi också skulle ta multicachen Busshållplatsen och mystery cachen Scouten "på vägen". Gustav Svensson lockade oss tack vare namnet och sen så verkade den lagom enkel och barnvagnsvänlig - vilket den var.
 |
| Geoterriern Putte vaktar geovagnen. |
Med Busshållplatsen bommade vi redan vid första steget, eller nja... vi hittade informationen som vi skulle men lyckades inte tolka den rätt, så den ska vi försöka oss på en annan gång igen. Om det inte var för att den cachen ska innehålla en ledtråd till mystery cachen Parabolhuset så skulle jag nog gett upp den för ett bra tag framöver.
Till Scouten hade både jag och gitte.m fått ut samma koordinater men vi letade och letade och letade tills vi bestämde oss för att den nog var mugglad. Istället för att skicka en DNF-logg så mailade jag CO och frågade om vi hade rätt korridnater. Redan samma kväll fick jag svar att jo, det hade vi och att han hade kollat cachen och den låg där den skulle... Aaargh! Den får vi väl ge oss på igen då. Gränsen är fin mellan att vilja ge upp och att vilja ge sitt djävlar anamma. På den här cachen får det nog bli lite djävlar anamma.
Loggade & barnvagnsvänliga cachar
Gustav Svensson
Happy hunting!
söndag 2 juni 2013
Två multicaches + 1 traditionell cache i Tyresta
I veckan var jag iväg till Tyresta och loggade mutlicachen Tyresta by. Jag fick leta i nästan en halvtimme för att hitta denna cache, men skam den som ger sig, till slut så fann jag den. Jag hade tänkt gå vidare till Picadilly Circus direkt efter, men jag kände mig svag och vädret var ostadigt, så jag stannade i området jag var i ett tag innan jag begav mig hemåt.
För att inte spoila något för någon så tänkte jag dela med mig av lite random bilder från Tyresta tagna både då och idag, ingen bild avslöjar var någon av multisarna är gömda.
I Picadilly Circus så hittade jag en Travel Bug (yeay!), så jag tog den med mig och lämnade den jag hade sen innan. Hoppas den hittar sin väg tillbaka till Tyskland till slut.
Idag loggade jag även Lake Långsjön. Vid den här traditionella cachen träffade jag en barnfamilj. Jag tänkte att det var bättre att förklara för de vad jag höll på med än att gå därifrån bara för att sen få veta att cachen mugglats, de hade ju sett mig gå runt som ett annat fån.
Jag hann dock inte säga något innan mamman frågade "hittade du skatten?". Det visade sig att de anat vad jag höll på med då de har bekanta som geocachar och visste lite om det hela. Vi hade en riktigt trevlig pratstund och jag blev erbjuden fika. Pga mina matintoleranser var jag dock tvungen att tacka nej, sen insåg vi att vi satt 1 meter ifrån en myrstack och att myrornas gångvägar gick rakt över fikaplatsen. Jag tackade för mig och begav mig mot Vindskyddet för att förtära huvudelen av min matsäck.
Den här familjen var inte de enda jag diskuterade geocaching med denna tur. Påvägen hemåt mötte jag ett gäng igen som frågat mig efter vägen mot Tyresta by och jag fick frågan "Vari ligger utmaningen med Geocaching?". Kan ni tänka er hur provocerande det kan låta? Jag började förklara allt möjligt och vi diskuterade det hela en bra stund innan jag gick före de vidare. Jag hade parkerat cykeln vid Bylsjön.
Loggade cachar
Tyresta by
Picadilly Circus
Lake Långsjön
Barnvagnsvänlig cache
Tyresta by
Happy hunting!
/Skogsmusan
För att inte spoila något för någon så tänkte jag dela med mig av lite random bilder från Tyresta tagna både då och idag, ingen bild avslöjar var någon av multisarna är gömda.
I Picadilly Circus så hittade jag en Travel Bug (yeay!), så jag tog den med mig och lämnade den jag hade sen innan. Hoppas den hittar sin väg tillbaka till Tyskland till slut.
 |
| Den här raringen vill besöka olika fiskevatten världen över. Den kommer ända från Texas i USA. |
Jag hann dock inte säga något innan mamman frågade "hittade du skatten?". Det visade sig att de anat vad jag höll på med då de har bekanta som geocachar och visste lite om det hela. Vi hade en riktigt trevlig pratstund och jag blev erbjuden fika. Pga mina matintoleranser var jag dock tvungen att tacka nej, sen insåg vi att vi satt 1 meter ifrån en myrstack och att myrornas gångvägar gick rakt över fikaplatsen. Jag tackade för mig och begav mig mot Vindskyddet för att förtära huvudelen av min matsäck.
Den här familjen var inte de enda jag diskuterade geocaching med denna tur. Påvägen hemåt mötte jag ett gäng igen som frågat mig efter vägen mot Tyresta by och jag fick frågan "Vari ligger utmaningen med Geocaching?". Kan ni tänka er hur provocerande det kan låta? Jag började förklara allt möjligt och vi diskuterade det hela en bra stund innan jag gick före de vidare. Jag hade parkerat cykeln vid Bylsjön.
 |
| Nybyggt vindskydd |
 |
| Vacker sjö |
 |
| Fyndig cache |
 |
| Här var det brant... |
 |
| Härliga ängsmarker |
Tyresta by
Picadilly Circus
Lake Långsjön
Barnvagnsvänlig cache
Tyresta by
Happy hunting!
/Skogsmusan
Min första egna cache - Lovehills Fair Lady
Igår, i regnet, var jag ute och placerade ut min alla första egna gömda cache. Jag valde att dedikera min första cache till vår gamla hund som gick bort förra året. Hon blev nästan 16 år och jag saknar henne varje dag.
Platsen som är angiven för mysten på geocaching.com är en plats som vi gick förbi år ut och år in, oavsett var vi bodde. När Lady kom till oss år 1998 så var hon 2 år och då bodde vi i Handen, fyra år senare flyttade vi till Jordbro och även efter det, efter att jag hade flyttat hemifrån och hon bodde delvis hos mig och delvis hos min far (fr.o.m. 2005) så var detta en plats som vi kom tillbaka till. 2009-2010 när Lady var med mina dagishundar och mig på dagarna hände det att vi gick hit allihopa så att ungtupparna i gänget fick träna "inte jaga and".
Jag valde att göra en mystery cache av denna för att tvinga folk att läsa lite om rasen, läsa lite hur rasen Lady var av kom till och hur den utvecklats sen den blev erkänd ras och hur länge den faktiskt funnits i Sverige. Jag ville visa andra geocachare inte bara min hund, utan rasen hon tillhör. De bästa cacherna är ju de med ett syfte, eller hur?
Så, för att inte spoila något så anger jag inte rasen i det här inlägget. Cachen heter Lovehills Fair Lady, som var Ladys kennelnamn. Som FTF-pris (vilket gick till TeamFarsta) hade jag lagt med en "adresshängare" för hund och katt, en liten behållare som jag tror fungerar även som mikro-cache.
FTF gick till TeamFarsta & STF gick till fjällripa, stort grattis!
Happy hunting!
/Skogsmusan
 |
| Lovehills Fair Lady |
Jag valde att göra en mystery cache av denna för att tvinga folk att läsa lite om rasen, läsa lite hur rasen Lady var av kom till och hur den utvecklats sen den blev erkänd ras och hur länge den faktiskt funnits i Sverige. Jag ville visa andra geocachare inte bara min hund, utan rasen hon tillhör. De bästa cacherna är ju de med ett syfte, eller hur?
Så, för att inte spoila något så anger jag inte rasen i det här inlägget. Cachen heter Lovehills Fair Lady, som var Ladys kennelnamn. Som FTF-pris (vilket gick till TeamFarsta) hade jag lagt med en "adresshängare" för hund och katt, en liten behållare som jag tror fungerar även som mikro-cache.
 |
| Såhär mycket regnade det när jag och hunden Putte var och placerade ut cachen. |
Happy hunting!
/Skogsmusan
fredag 31 maj 2013
Spontancaching
Det kanske inte märks i mina inlägg, men jag gillar att planera mina utflykter. Ibland får jag tid över som jag inte räknat med och kan åka iväg sådär hastigt, men det betyder inte att själva rundan inte är planerad. Jag har långa listor på geocachingrundor. Ibland kanske jag tar någon från en annan lista om jag avverkat en lista och har tid över, men det är sällan som jag åker iväg och tar någon bara för att den precis lagts ut eller så.
Igår hörde min geocachingpolare gitte.m av sig och berättade att hon hade löst en mystery cache som har fått oss båda att slå huvudena i väggen ett tag. Så igår blev det lite spontancaching, vi hördes, bestämde en tid en timme senare och gav oss iväg.
Vi loggade denna trevliga cache: VOLVO.
Inga bilder, inga spolers.
Happy hunting!
/Skogsmusan
Igår hörde min geocachingpolare gitte.m av sig och berättade att hon hade löst en mystery cache som har fått oss båda att slå huvudena i väggen ett tag. Så igår blev det lite spontancaching, vi hördes, bestämde en tid en timme senare och gav oss iväg.
Vi loggade denna trevliga cache: VOLVO.
Inga bilder, inga spolers.
Happy hunting!
/Skogsmusan
onsdag 29 maj 2013
Om mig
Mitt geocachingnamn är Skogsmusan, det är med det namnet jag signerar när jag loggar cachar. Det är också det du ska söka på ifall du vill lägga till mig på geocaching.com.
Jag föredrar att vara ute i skog och mark före att geocacha i bostadsområden eller mitt inne i stan. Jag geocachar ensam, med hund, med sambo eller en god vän.
Jag har förmånen att bo i närheten av Tyresta nationalpark och naturreservat som jag besöker regelbundet. Kommunen jag bor i har även andra stora naturreservat och natura 2000-områden som har många geocachegömmor jag ännu inte funnit.
Jag har loggat traditional caches ända sen början men riktigt nyligen funnit min första mystery cache, tätt följt av min första multicache. Yeay!
Jag började geocacha på allvar förra våren när min sambo Pain Reaper ville testa på, men jag hade både hört talas om det och testat på det långt innan. Jag läste geografi på Universitetet för några år sen och då fick vi leta cachar under en kurs då vi skulle lära oss använda en GPS för sedan kunna överföra data till ett datorprogram som hette Arc View, men nog om det...
Jag visste som sagt vad det var och jag blev genast intresserad när sambon föreslog det. Sen dess och till dags dato har jag funnit 83 cachar. Man kan säga att jag föredrar kvalitet framför kvanitet och gärna ger mig ut efter enstaka cachar långt in i skogen.
I högerspalten finns länkar till några tidigare äventyr, och den här bloggen försöker jag att uppdatera allteftersom.
Jag har en annan blogg om mitt liv och när den nyligen började fyllas med lite mer geocaching än vad mina närmaste orkar med så bestämde jag mig för att starta denna blogg.
Om några andra geocachingentusiaster hittar hit som också bloggar, länka gärna er blogg i en kommentar så att jag kan ta mig en titt.
På twitter hittar ni mig som MillaSvens.
/Skogsmusan
Jag föredrar att vara ute i skog och mark före att geocacha i bostadsområden eller mitt inne i stan. Jag geocachar ensam, med hund, med sambo eller en god vän.
Jag har förmånen att bo i närheten av Tyresta nationalpark och naturreservat som jag besöker regelbundet. Kommunen jag bor i har även andra stora naturreservat och natura 2000-områden som har många geocachegömmor jag ännu inte funnit.
Jag har loggat traditional caches ända sen början men riktigt nyligen funnit min första mystery cache, tätt följt av min första multicache. Yeay!
Jag började geocacha på allvar förra våren när min sambo Pain Reaper ville testa på, men jag hade både hört talas om det och testat på det långt innan. Jag läste geografi på Universitetet för några år sen och då fick vi leta cachar under en kurs då vi skulle lära oss använda en GPS för sedan kunna överföra data till ett datorprogram som hette Arc View, men nog om det...
Jag visste som sagt vad det var och jag blev genast intresserad när sambon föreslog det. Sen dess och till dags dato har jag funnit 83 cachar. Man kan säga att jag föredrar kvalitet framför kvanitet och gärna ger mig ut efter enstaka cachar långt in i skogen.
I högerspalten finns länkar till några tidigare äventyr, och den här bloggen försöker jag att uppdatera allteftersom.
Jag har en annan blogg om mitt liv och när den nyligen började fyllas med lite mer geocaching än vad mina närmaste orkar med så bestämde jag mig för att starta denna blogg.
Om några andra geocachingentusiaster hittar hit som också bloggar, länka gärna er blogg i en kommentar så att jag kan ta mig en titt.
På twitter hittar ni mig som MillaSvens.
/Skogsmusan
Cykla och cacha - det är min grej!
Hittills har jag cyklat och cachat två dagar denna vecka; måndag och tisdag.
I måndags började jag i Handen här i Haninge och loggade snabbt både Torvalla & Vobba - Handen. Torvalla hade jag gett mig på en gång tidigare men letat förgäves efter, det visade sig sen (efter tips från annan cachare) att min GPS nollade lite åt fanders. Vobba-cachen gillade jag skarpt. Jag gillar cacher med lite tanke bakom och en givande beskrivning av varför cachen valdes att placeras ju där.
Efter handen-rundan begav jag mig mot Kolartorp för att följa järnvägen till Vega i förhoppningen att logga tre cacher längs den vägen. Den första cachen fick jag ge upp på (Amazonas) eftersom att min GPS inte riktigt ville.. jag letade över ett riktigt stort område, gick från flera håll, men fann ingenting. Riktigt trist.
Jag fortsatte längs med spåret och nästa cache (Handen järnväg 1) både hittades och loggades snabbt. Det var skönt efter första bommen att hitta en cache.
Nästa cache, den sista på dagens lista, var Handen järnväg 2 som inte hittades. Jag letade verkligen länge men loggade DNF till slut. Igår såg jag sen att den hade avaktiverats efter min DNF.
För att få lite omväxling har jag som regel att inte ta samma väg hem som jag tagit till sista cachen på en runda. Den här gången skulle jag nog backat. Jag fick ta mig över en byggarbetsplats och en trappa (som på min karta såg ut som en rak cykelbana).
På tisdagen valde jag att först cykla till Västerhaninge för att fylla på luft i mina cykeldäck, man kan ju göra det utanför Harrys cykel och motor. När jag ändå var åt det hållet tänkte jag försöka mig på Bergsplatå som skulle ligga inte så långt från en asfalterad infartsväg. Den var svår. Terrängfaktorn som angivits var 3 men jag skulle nog satt en 4. Någon hade loggat att de fann den en bit från nollan men att det var uppenbart var man skulle leta. Efter att ha letat runt nollan till leda så kollade jag tidigare loggar och utökade mitt sökområde. Jag hittade ett par "uppenbara" sökplatser, men inte då... jag fick gå därifrån utan loggad cache denna gång. Funderar på att ta med sambon ut och försöka mig på denna, han har en djävlar anamma när det kommer till såna här cacher som jag tror behövs.
Jag begav mig ut på cykelbanan igen och åkte bort mot Söderby för att kolla efter Handen nästa ytterliggare en gång. Jag har haft kontakt med CO som sa att den visst skulle vara på plats, men jag letade och letade och nu har jag gett upp den för ett bra tag framöver.
Nästa stopp blev Norra Söderby och cachen To Älgskit. Den här cachen var oerhört bra kamouflerad men jag fann den till slut. Och här fann jag min första TB (Travel bug) !! Jag kunde inte låta den ligga kvar.
Jag fann en Geokrety tidigare under våren, men det här var min första "riktiga" Travel bug, så den snappade jag upp (och loggade online att jag tagit den naturligtvis) och jag ska verkligen fundera på vart den ska hamna. Jag ska försöka att inte hålla på den alltför länge.
Efter denna underbara upplevelse övervägde jag att cykla hem medan jag var på topp, men kvällen var ung och jag var inte så hungrig än (hade ätit en macka på bergsplatån) så jag cyklade vidare mot cachen Traditional Stash Vendelsö. Den var sannerligen en traditionell cache och den hittades snabbt.
På måndagen var jag ute så sent att när jag väl kom hem blev middagen en smörgås. På tisdagen var jag hemma redan vid klockan 19 och orkade laga den lax- och avokadosallad som redan var planerad.
Loggade cacher
Torvalla
Vobba - Handen
Handen järnväg 1
To Älgskit
Traditional Stash
Barnvänliga cacher
Torvalla
Vobba - Handen
Handen järnväg 1 (hyfsat barnvagnsvänlig, om man står ut med lite gupp i grusbanan)
Happy hunting!
/Skogsmusan
I måndags började jag i Handen här i Haninge och loggade snabbt både Torvalla & Vobba - Handen. Torvalla hade jag gett mig på en gång tidigare men letat förgäves efter, det visade sig sen (efter tips från annan cachare) att min GPS nollade lite åt fanders. Vobba-cachen gillade jag skarpt. Jag gillar cacher med lite tanke bakom och en givande beskrivning av varför cachen valdes att placeras ju där.
Efter handen-rundan begav jag mig mot Kolartorp för att följa järnvägen till Vega i förhoppningen att logga tre cacher längs den vägen. Den första cachen fick jag ge upp på (Amazonas) eftersom att min GPS inte riktigt ville.. jag letade över ett riktigt stort område, gick från flera håll, men fann ingenting. Riktigt trist.
 |
| Det kändes verkligen som att komma in i ett mini-Amazonas med grönskan, fuktig luft och fågelkvitter från alla håll. |
 | |
| Vid Handens järnväg 1 fanns tusentals såna här Vinbärssnäckor, som råkar vara mitt absoluta favoritdjur. |
För att få lite omväxling har jag som regel att inte ta samma väg hem som jag tagit till sista cachen på en runda. Den här gången skulle jag nog backat. Jag fick ta mig över en byggarbetsplats och en trappa (som på min karta såg ut som en rak cykelbana).
 |
| Det blev till att lyfta cykeln helt enkelt... |
 |
| Fin utsikt? Såhär mycket såg korta jag från bergsplatån. |
Nästa stopp blev Norra Söderby och cachen To Älgskit. Den här cachen var oerhört bra kamouflerad men jag fann den till slut. Och här fann jag min första TB (Travel bug) !! Jag kunde inte låta den ligga kvar.
Jag fann en Geokrety tidigare under våren, men det här var min första "riktiga" Travel bug, så den snappade jag upp (och loggade online att jag tagit den naturligtvis) och jag ska verkligen fundera på vart den ska hamna. Jag ska försöka att inte hålla på den alltför länge.
 |
| Min första loggade Travel bug! |
På måndagen var jag ute så sent att när jag väl kom hem blev middagen en smörgås. På tisdagen var jag hemma redan vid klockan 19 och orkade laga den lax- och avokadosallad som redan var planerad.
 |
| Lax- och avokadosallad med Quinoa |
Torvalla
Vobba - Handen
Handen järnväg 1
To Älgskit
Traditional Stash
Barnvänliga cacher
Torvalla
Vobba - Handen
Handen järnväg 1 (hyfsat barnvagnsvänlig, om man står ut med lite gupp i grusbanan)
Happy hunting!
/Skogsmusan
Min första multicache: Riksträdet (loggad cache nr 83)
Jag har en promenadhund, det vill säga någon annans hund som jag går promenader med när husse/matte jobbar. På onsdagar brukar jag och Putte, som hunden heter, gå promenad tillsammans med min väninna (med geocachingnamnet gitte.m) och hennes dotter i barnvagn. Idag regande det friskt men vi bestämde oss ändå för att ge oss ut efter vår första multicache, vi hade ju varit peppade sen igår!
Vi gav oss ut med sikte på multicachen Riksträdet här i Haninge. När vi kom till de utsatta koordinaterna var det inte alls svårt att förstå vilka siffror som skulle sättas in i de angivna ekvationerna. gitte.m började genast räkna men fick helkonstiga svar. Jag räknade och fick samma svar. Då räknade hon igen och fick åter samma svar. Mitt andra försök gav också samma svar, så vi tänkte att "ja men då är det väl rätt fast det ser konstigt ut", men nej, det var inte rätt...
gitte.m gav sig på den felande ekvationen en gång till och vips så hade hon löst det! Vi är inte säkra på vad vi gjorde för fel första gången, men nu blev det iaf rätt.
En härlig promenad senare (det hade slutat regna nu) fann vi cachen precis där koordinaterna sa att den skulle vara. Det var en härlig känsla att logga den första multin! Precis som med mysten så fick jag absolut mersmak.
Blogginlägget saknar bilder för att inte råka spoila något.
Tidigare på promenaden hade gitte.m även hjälpt mig hitta till mysten En sudoku i handen som loggades utan problem.
Loggade cacher
Riksträdet (multi)
En sudoku i handen (myst)
Happy hunting!
/Milla
Vi gav oss ut med sikte på multicachen Riksträdet här i Haninge. När vi kom till de utsatta koordinaterna var det inte alls svårt att förstå vilka siffror som skulle sättas in i de angivna ekvationerna. gitte.m började genast räkna men fick helkonstiga svar. Jag räknade och fick samma svar. Då räknade hon igen och fick åter samma svar. Mitt andra försök gav också samma svar, så vi tänkte att "ja men då är det väl rätt fast det ser konstigt ut", men nej, det var inte rätt...
gitte.m gav sig på den felande ekvationen en gång till och vips så hade hon löst det! Vi är inte säkra på vad vi gjorde för fel första gången, men nu blev det iaf rätt.
En härlig promenad senare (det hade slutat regna nu) fann vi cachen precis där koordinaterna sa att den skulle vara. Det var en härlig känsla att logga den första multin! Precis som med mysten så fick jag absolut mersmak.
Blogginlägget saknar bilder för att inte råka spoila något.
Tidigare på promenaden hade gitte.m även hjälpt mig hitta till mysten En sudoku i handen som loggades utan problem.
Loggade cacher
Riksträdet (multi)
En sudoku i handen (myst)
Happy hunting!
/Milla
måndag 27 maj 2013
Fiske med sambon
I lördags följde jag med sambon ut för att fiska. Självklart tog jag chansen och loggade den närmaste cachen. Tyvärr får jag inte säga var vi fiskade, sambon vill ha platsen för sig själv ett litet tag till, vilket innebär att jag inte heller kan säga vilken cache jag loggade.
Jag fick klättra runt en hel del i mitt letande och handskas med röda myror i mängder, men det var värt det!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Jag fick klättra runt en hel del i mitt letande och handskas med röda myror i mängder, men det var värt det!
Happy hunting!
/Skogsmusan
Min första myst: Skäggsmo by night (loggad cache nr 75)
I fredags var det dags att logga min allra första mystery cache! Den här cachen - Skäggsmo by night - har jag försökte ta tidigare, fast i dagsljus, vilket inte har lyckats alls.
Efter att ha berättat om cachen för min goda väninna och tillika geocachare gitte.m i måndags hade hon blivit riktigt taggad att hitta den hon också, så i onsdags bestämde vi att på fredag - då - då!
Vi klädde upp oss och tog med penna och ficklampa och gav oss ut lagom tills solen skulle gå ner.
Vid första försöket trodde vi att vi hade förstått hur vi skulle lösa mysteriet, men vi gick bet totalt. Vi var faktiskt och nosade kring där cachen låg, fast mer av slump än något annat. Vi gick tillbaka till de angivna koordinaterna, och nu var det lite mörkare vilket gjorde att vi helt plötsligt hittade en ledtråd och nu förstod vi hur vi skulle fortsätta vår jakt. Efter lite felsteg hit och dit pga att markeringarna var lite för långt ifrån varandra så kom vi till slut fram till vårt mål... trodde vi. Vi hamnade lite off mark men efter en stunds letande ropar gitte.m att "Haha! Här är den!" och vi kunde ta fram burken och logga cachen. Yeay! Min första myst!
Jag kan säga att nu blev jag absolut taggad att försöka mig på några fler mystar och även att försöka logga min första multi, vilket jag hoppas blir med gitte.m det med.
Happy hunting!
/Skogsmusan
Efter att ha berättat om cachen för min goda väninna och tillika geocachare gitte.m i måndags hade hon blivit riktigt taggad att hitta den hon också, så i onsdags bestämde vi att på fredag - då - då!
Vi klädde upp oss och tog med penna och ficklampa och gav oss ut lagom tills solen skulle gå ner.
Vid första försöket trodde vi att vi hade förstått hur vi skulle lösa mysteriet, men vi gick bet totalt. Vi var faktiskt och nosade kring där cachen låg, fast mer av slump än något annat. Vi gick tillbaka till de angivna koordinaterna, och nu var det lite mörkare vilket gjorde att vi helt plötsligt hittade en ledtråd och nu förstod vi hur vi skulle fortsätta vår jakt. Efter lite felsteg hit och dit pga att markeringarna var lite för långt ifrån varandra så kom vi till slut fram till vårt mål... trodde vi. Vi hamnade lite off mark men efter en stunds letande ropar gitte.m att "Haha! Här är den!" och vi kunde ta fram burken och logga cachen. Yeay! Min första myst!
 |
| Gocachingburk |
 |
| Ja det är jag, kan man vara gladare? |
Happy hunting!
/Skogsmusan
fredag 24 maj 2013
Två äventyr på en dag
Idag har jag varit ute i 4,5 timmar och gått 16 km för att reka tre platser där jag funderar på att så småningom lägga ut en eller flera cacher. Av naturliga skäl kommer jag inte avslöja platserna redan nu.
Det första området bjöd på total besvikelse. Det var ett område mellan min tidigare bostad och härliga rådjursängar. Den platsen jag hade i åtanke var en av de få platser som verkligen gav mig harmoni. Jag minns att jag brukade gå dit med mina dåvarande daghundar och bara vara. Vi brukade stanna just där och ta en paus och bara njuta av lugnet som platsen gav.
Idag när jag var på väg dit möttes jag av en "väg" av trasig afsalt. Tänk er att någon tar sönder en asfaltsväg för att anlägga en ny och måste ha någonstans att göra sig av med den gamla asfaltsbråten. Jag möttes av den här bråten, och det tog aldrig slut. Jag hoppades att denna "väg" skulle passera min lilla idyll med god marginal, men någon har bulldozrat sig rakt igenom den och förstört lugnet. Jag blev så ledsen. Tårarna började falla och jag sörjde platsen som funnits och sen ville jag bara därifrån.
På väg till nästa plats nästan ramlade jag över ett underbart litet skogsparti som jag passerat många gånger, påväg till just plats nr 2, och som jag tycker absolut förtjänar en cache. Här ska jag placera en välkamouflerad cache har jag tänkt.
På plats nr 2 var det dags för rekande på allvar. Det är ett större skogsparti som jag tycker är oerhört förbisett, trots att det är ett naturreservat, och som jag skulle vilja placera cacher i just för att fler ska få upp ögonen för detta smultronställe. Det är en plats som förkroppsligar allt som jag tycker är svensk skog; en meandrande å omgiven av grönska under ett tak av tallkronor. Det finns mer som är speciellt med denna plats, men jag vill inte avslöja för mycket - det kommer med cacharna sen.
Självklart gick vi vilse, jag och hunden... Jag hittade en bra plats för en cache men måste tillbaka en gång till för att reka en till plats som jag tycker behövs för att besökare verkligen ska kunna uppleva det lilla reservatet till fullo. Jag ska också reka ett par waypoints; en p-plats och en startplats.
Här tog vi en längre paus, drack vatten, åt lite och vilade fötterna båda två.
Plats nr 3 ligger i nära anslutning till plats nr 2 och är en fröjd att vistas i. Här finns picknickbord, grillplatser och kultur. Det är en svår plats att placera cacher i eftersom att den är så "städad"; platsen har ett syfte (utan att vara reservat) och de platser som är utmärkta för en geocache att gömmas vid är platser man av respekt för historien - inte bör röra. Resten av området är så "städat" och kalt att det är svårt att finna bra gömställen. Jag tror att jag hittade ett bra gömställe, mitt i området. Jag vill inte placera min/mina cache/-ar för långt ut i kanten - jag vill ju att besökarna upplever området och inte bara går förbi det för att komma till cachen.
Vägen hem var lång - 6 km - men vi gick så gott som raka vägen och stannade bara för att dricka vatten.
Äventyr nummer 2? Det kommer i ett annat inlägg. Ikväll ska jag och geocachare gitte.m ut och leta reda på vår första myst (mystery cache). Det är iaf tanken, och förhoppningen är att vi ska kunna finna och logga vår första myst. Roligt att göra det ihop, och nästan nödvändigt eftersom att den bara kan hittas i skymning/mörker och området vi bor i inte är direkt lugnt just nu med flera rån på en vecka.
På återseende! Happy hunting!
/Skogsmusan
Det första området bjöd på total besvikelse. Det var ett område mellan min tidigare bostad och härliga rådjursängar. Den platsen jag hade i åtanke var en av de få platser som verkligen gav mig harmoni. Jag minns att jag brukade gå dit med mina dåvarande daghundar och bara vara. Vi brukade stanna just där och ta en paus och bara njuta av lugnet som platsen gav.
Idag när jag var på väg dit möttes jag av en "väg" av trasig afsalt. Tänk er att någon tar sönder en asfaltsväg för att anlägga en ny och måste ha någonstans att göra sig av med den gamla asfaltsbråten. Jag möttes av den här bråten, och det tog aldrig slut. Jag hoppades att denna "väg" skulle passera min lilla idyll med god marginal, men någon har bulldozrat sig rakt igenom den och förstört lugnet. Jag blev så ledsen. Tårarna började falla och jag sörjde platsen som funnits och sen ville jag bara därifrån.
På väg till nästa plats nästan ramlade jag över ett underbart litet skogsparti som jag passerat många gånger, påväg till just plats nr 2, och som jag tycker absolut förtjänar en cache. Här ska jag placera en välkamouflerad cache har jag tänkt.
På plats nr 2 var det dags för rekande på allvar. Det är ett större skogsparti som jag tycker är oerhört förbisett, trots att det är ett naturreservat, och som jag skulle vilja placera cacher i just för att fler ska få upp ögonen för detta smultronställe. Det är en plats som förkroppsligar allt som jag tycker är svensk skog; en meandrande å omgiven av grönska under ett tak av tallkronor. Det finns mer som är speciellt med denna plats, men jag vill inte avslöja för mycket - det kommer med cacharna sen.
Självklart gick vi vilse, jag och hunden... Jag hittade en bra plats för en cache men måste tillbaka en gång till för att reka en till plats som jag tycker behövs för att besökare verkligen ska kunna uppleva det lilla reservatet till fullo. Jag ska också reka ett par waypoints; en p-plats och en startplats.
Här tog vi en längre paus, drack vatten, åt lite och vilade fötterna båda två.
Plats nr 3 ligger i nära anslutning till plats nr 2 och är en fröjd att vistas i. Här finns picknickbord, grillplatser och kultur. Det är en svår plats att placera cacher i eftersom att den är så "städad"; platsen har ett syfte (utan att vara reservat) och de platser som är utmärkta för en geocache att gömmas vid är platser man av respekt för historien - inte bör röra. Resten av området är så "städat" och kalt att det är svårt att finna bra gömställen. Jag tror att jag hittade ett bra gömställe, mitt i området. Jag vill inte placera min/mina cache/-ar för långt ut i kanten - jag vill ju att besökarna upplever området och inte bara går förbi det för att komma till cachen.
Vägen hem var lång - 6 km - men vi gick så gott som raka vägen och stannade bara för att dricka vatten.
Äventyr nummer 2? Det kommer i ett annat inlägg. Ikväll ska jag och geocachare gitte.m ut och leta reda på vår första myst (mystery cache). Det är iaf tanken, och förhoppningen är att vi ska kunna finna och logga vår första myst. Roligt att göra det ihop, och nästan nödvändigt eftersom att den bara kan hittas i skymning/mörker och området vi bor i inte är direkt lugnt just nu med flera rån på en vecka.
På återseende! Happy hunting!
/Skogsmusan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)