måndag 2 juni 2014

Tyresta, 31 maj - Äntligen "Cape where?"!

För två år sen, när jag precis hade börjat geocacha tillsammans med min sambo Pain reaper så var vi ute i Tyresta nationalpark och naturreservat och tog nästintill alla cacher i det området. Nästintill... Vi stod på ena sidan Årsjön och trodde att vi skulle kunna logga cachen Cape where?. Det kunde vi inte. Riktigt frustrerade blev vi när sambon ropar "Jag ser den!"

Senare var sambon ute i Tyresta med sin bror och loggade den cachen... jag blev faktiskt lite sur, och fick honom att lova att följa med mig vid ett senare tillfälle.

I söndags kom det tillfället.

När vi nådde södra änden av Årsjön, så istället för att följa Sörmlandsleden som går längs med västra sidan av sjön vek vi av åt öster och följde sjöns östra kant. Vi följde en hel del små stigar men emellanåt fick vi hoppa från sten till sten eller gå i sankmarken. Som ni kan se på bilderna nedan var terrängen ytterst varierande, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi emellanåt gick i utkanten av det branddrabbade området.
Sambon ledde vägen ända tills vi var i närheten av den plats där den gamla bron har gått över på det smalaste stället i sjön. Här stannade vi och jag kunde ta fram min Garmin, som nu har fått namnet T-rex. Föga fantasifullt, jag vet, men det slår Gary alla gånger.

Cachen var minst sagt enkel att finna, vilket är skönt när man har tagit sig såhär långt till fots. Ska man ta sig hit från Tyresta by kan man cykla längs med Bylsjöslingan tills man når skylten "Årsjön 2,3km", härifrån kan vissa duktiga mountain bike-cyklister fortsätta längs med Sörmlandsleden. Jag är inte en av de. När man sen når sjöns södra spets får man parkera cykeln och gå till fots ca 2 km. Jag hade ingen distansmätare på mig så jag kan bara uppskatta avståndet jag ser på kartan.
Den här bilden tog jag en av de första gångerna vi kom nära
vattnet vid Årsjön.
Här stannade vi och åt lite medhavd matsäck.
Inte mycket slår en sånhär utsikt medan man fikar.
Jag bad sambon ta en bild av mig mitt i myllan.
Häftigt hur träden kramat sig fast i berget och ser ut att
växa ut ur dem.
Vi såg en hel del spår efter bäver, här en avgnagd trädstam
men på andra ställen även "gångvägar".
Naturen är fantastisk.
Tog ett foto av TB:n jag lämnade i cachen,
den här grodan vill se vatten.
Helt fantastisk utsikt.  Här stannade vi en stund och åt
resten av matsäcken innan vi begav oss tillbaka hemåt.
Ser ni grodynglen?
Minst sagt varierande terräng,
såhär ser det ut i utkanten av brandområdet.
Vi hittade flera ben av en (troligtvis rätt så) nyligen avliden älg.
Här är den andra delen av käken några meter bort.
När vi hade nått Svartbäcken på vägen hem och såg att det var nästan 20 minuter tills vår buss skulle gå (härifrån kan man ta buss 807 till Gullmarsplan, men vi skulle ta buss 834 mot Handenterminalen då den går förbi utanför oss) så bestämde jag mig för att försöka logga en annan cache som gäckat mig ett bra tag: Svartbäcken. Jag fann den (yeay!) men den visade sig vara i uselt skick. Jag lyckades logga den på en pappersbit som lagts in i en mindre burk av tidigare cachare. Originalloggen var inte bara dyblöt utan även möglig.

En härlig dag ute i det fria, för mig blir det inte mer romantiskt än så. Den här cachen (Cape where?) var defintivt värd "mödan".

Happy hunting!
/Skogsmusan