lördag 22 juni 2013

Nummer 100!

Min hundrade loggade cache... Det kändes så speciellt som jag hade hoppats fast inte trodde att det skulle göra. Dagen innan försökte jag hitta någon cache att logga som var värdig att bli nr 100 men jag gav upp. Till slut så bestämde jag mig för att ta en premium-cache som ligger alldeles i närheten av vår nuvarande bostad. Jag har för länge sedan tagit de andra cacharna i det området och blev glad när jag blev premium-medlem och såg att det fanns en kvar. Yeay!

Tyvärr har jag inga bilder att förgylla detta blogginlägg med, det beror mycket på att jag inte ville ta några spoilerbilder.
Cachen som blev nr 100 heter Gäralaus (GC48JKK) och hade Svårighetsgrad 3 i Terräng 2. Storleken var angiven med ett frågetecken men det som förbryllade mig mest var den där 3:an i svårighetsgrad...
Jag tog GeoTerriern på en promenad och när vi började närma oss slutet av vår skogsrunda var det dags att ta fram GPSen och söka vår väg fram till cachen. Bättre sent än aldrig så hittade jag nu google maps-funktionen på telefonen och kunde då se att vissa vägar var riktigt korkade att försöka sig på då bäckar rann lite här och var. Det var smartast att gå rätt långt och sen gå tillbaka mot cachen. Framme vid nollan kollade jag in storleken i beskrivningen och förstod då att det inte skulle vara någon traditionell "burk" jag skulle finna. Jag stannade vid ett gäng granar när GPSen nollade men det kändes fel. Jag startade då om sökningen och fick en ny nolla några meter bakom mig, och när jag vände mig om såg jag med en gång något som inte riktigt passade in. Jag vidrörde det mystiska och visst var det cachen! Wohoo! Jag blev så glad att GeoTerriern kom skuttande och ville vara med i jubelkalaset.

Att finna och logga min hundrade cache gav en riktigt härlig adrenalinkick, jag levde på den hela dagen. Jag lever nog fortfarande på den för jag har inte tagit mig ut att geocacha något sen dess. Men planerat har jag, oj oj oj vad jag har planerat!
Att finna en cache med lite högre svårighetsgrad helt på egen hand ökade självförtroendet, så jag har sett ut lite fler "svåra" cachar att logga under sommaren.

Hoppas alla ni där ute får en underbar sommar fylld med geocaching! Jag kommer fortsätta blogga, med undantag för någon vecka här och där då jag är bortrest, men då kommer jag delge er mina fynd och floppar så fort jag kommit hem igen - med bilder!

Happy hunting!
/Skogsmusan

torsdag 20 juni 2013

Dagsutflykt med väninna, ungar & hund, 19 juni

Igår var det onsdag och efter förra veckan då vi inte kom ut som vi ville såg vi båda (jag och gitte.m) fram emot vår planerade dagsutflykt. Jag hade med mig GeoTerriern och gitte.m hade (som vanligt) med sig sin nu 8-månaders dotter i vagn, nu har hennes 6-åring sommarlov och ville följa med.

Vi var riktigt peppade och hade förberett med massor av matsäck, vatten och glädje.
Vi började med en mystery cache - Scouten - som vi båda hade löst tidigare och försökt oss på att hitta för ett par veckor sen. Vi skämtade innan om att 6-åringen säkert skulle hitta den med en gång till skillnad från oss som letat i nästan en halvtimme utan resultat. Jag satte mig på en bänk med hund och vagn medan 6-åringen följde med sin mor mot nollan och när de kom tillbaka direkt trodde jag att något var fel, men det var helt rätt - han hade hittat den!

Glad i hågen gick vi vidare mot nästa cache på dagens lista. Vi hade en lista men inga riktigt förhoppningar om hur många vi skulle hitta, vi tänkte att det är ju barnens ork som avgör hur dagen blir. En rolig liten rackare är en traditionell cache som jag har cyklat förbi flera gånger, men min GPS nollade lite off, kändes det som, och eftersom den ligger i ett bostadsområde har jag inte velat göra mer skada än nytta genom att leta än här och än där. Har har letat runt men inte velat stanna för länge på samma plats, vill inte att de boende i området (som i och för sig med största sannolikhet är medvetna om cachen) ska tro att jag rekar för något annat än geocaching...
Med sällskap av både hund, barn och vagn kändes det lite bättre och mer uppenbart att vi inte var presumtiva inbrottstjuvar och den här gången fick jag syn på den helt plötsligt och gitte.m kunde hämta cachen för loggning.

På vägen mellan En rolig liten rackare och nästa cache visste jag att det fanns en som hette Traditional stash. Den hade jag loggat tidigare så nu hjälpte jag GeoTerriern att vakta bebis och vagn medan gitte.m och 6-åringen gav sig iväg på skattjakt. Ett antal myggbett senare var cachen loggad.

Nu var det dags för lunchpaus och vi valde att luncha mitt i ett bostadsområde eftersom att 6-åringen gärna ville ha en lekplats i närheten.

I området skulle det sen finnas ett TB-hotell med några Travel bugs som jag och gitte.m ville kolla in och se om vi skulle kunna hjälpa någon på vägen mot sitt mål. Det roliga med Travel bugs tycker jag är när de har ett syfte, som den förra jag fann och placerade ut som ville besöka olika fiskevatten. Den här gången fann jag ett Blow hole, en TB som såg ut som Späckhuggare och vill till olika hav, gärna med bifogade bilder. Jag hoppas att snart kunna göra en utflykt några mil österut och låta hen besöka Östersjön.
Den här cachen tog det tid innan vi fann, lagom till vi hade gett upp och skulle bege oss vidare fann gitte.m denna oerhört fyndiga, och ändamålsenliga burk.

Sen var det dags att bege oss hemåt. Vi bestämde oss för att ta en cache som låg vid vägen och sen ta bussen från närmaste busshållplats, som råkar ha samma namn som cachen: Djurgårdsplan.
Den här cachen blev vi först inte kloka på, sen sa 6-åringen att "men där kan den väl vara?", gitte.m kände efter och visst var den där! Barn är kloka ibland. Just det här barnet är klokt rätt ofta faktiskt.

Sen tog vi bussen hem och nu hade jag loggat totalt 99 cachar, så nästa inlägg kommer handla om nummer 100!!

Dags att ta fram GPSen så vi vet vart vi ska.
På bilden: 6-åring, vagn med bebis, gitte.m & GeoTerrier.
Kärleken mellan 8-månaders lilla M &
GeoTerriern är ömsesidig.
Att vakta vagn & bebis är en uppgift som inte ska förringas
och som ger GeoTerriern enorm tillfredsställelse.
Travel bug Blow Hole.
Loggade cachar
Scouten
En rolig liten rackare
Vendelsö TB-hotell
Djurgårdsplan

Barnvagnsvänliga cachar
Scouten (om man har någon som vaktar vagnen en stund)
En rolig liten rackare
Djurgårdsplan

Happy hunting!
/Skogsmusan

tisdag 18 juni 2013

Pongo & Perdita (Multicache)

När jag skrev inlägget om Spike så insåg jag att jag har glömt att skriva om Pongo & Perdita!


Pongo & Perdita är min andra cache i Hundvänliga serien och min första multicache. Min allra första cache var en Mystery cache och även om jag inte varit främmande för att även göra en multicache tidigt så var den egentliga anledningen till att just denna blev en multicache att vart jag än letade efter bra gömställen hade jag en annan cache närmare än 161 meter. Suck! Så jag bestämde mig för en multi och att använda rastgården i första steget. Efter några barnsjukdomar med felstavningar blev TeamFarsta FTF på denna cache. Grattis!

Platsen jag vill peka ut med denna cache är en plats med två hundrastgårdar. Infon till att räkna ut koordinaterna för steg 2 - finalen - finns att hämta i den stora rastgården. Den stora rastgården har ett antal stenar och stockar som kan användas för lek och lydnad och massor av träd och grönska för hundar att gömma sig bakom och använda i lek med andra hundar eller sin ägare. Den här rastgården använde jag flitigt när jag hade hemmahunddagis 2009-2010. Den lilla rastgården lämpar sig bättre för just rastning men även för lydnad, speciellt om man vill ha distraktioner då den större rastgården oftast är upptagen om man väljer den lilla och både på helger och vardagar (under skolterminerna) används fotbollsplanen som ligger alldeles nära väldigt flitigt. Jag själv gick i Vikingaskolan i ÅK 4-5 och kommer ihåg gymnastiklektionerna på den fotbollsplanen.
Nu avslöjar jag kanske en aning mer om mig själv än tänkt, men den lilla rastgården använde jag vid ett flertal tillfällen under 2008-2011 för Valpkurser och Valpträffar då den rastgården är precis lagom stor för det ändamålet. Med största sannolikhet kommer jag återigen att använda den till det under 2014 om inte förr.

Eventuellt kommer det fler Multicaches i den här serien, så håll utkik!
Happy hunting!
/Skogsmusan

Spike (Traditional cache)


Idag placerade jag ut, skickade in för granskning och pulicerade min första nano-cache. Det tråkiga med en nano tycker jag är att man inte får plats med bytesföremål, Travel Bugs eller FTF-priser. Det som är bra med nanos är att man kan visa en plats som är muggeltät och förhoppningsvis slippa mugglare eftersom att cachen är för liten för att "råka snubbla på". Hoppas kan man ju iaf. Om jag har rätt återstår ju att se.

Spike är ytterliggare en cache i min serie om Hundvänliga platser. Spike liksom Pluto tillsammans med Pongo & Perdita är en cache som visar jägaren till en av Haninges hundrastgårdar. Den här rastgården ligger i Västerhaninge och jag har faktiskt aldrig besökt den tidigare då den har varit precis bortom mina strövområden med hund. Mitt första intryck av den var att den var så väldigt... platt. Hundrastgråden vid Pluto är liten men gropig, perfekt för hundar som gillar att gräva. Pongo & Perdita ligger vid två rastgårdar där den ena är liten, och rund men ändå har plats för ett par stenar. Den andra är större och utmärkt för att ha flera hundar i då den har flera stockar, stenar och gömställen. I den rastgården är det bara fantasin som sätter gränserna för lekarna och samvaron mellan hund och ägare.

Ett av mina mål med Spike var att göra den lätttillgänglig för barnvagnar. Jag vet inte hur lätt den är att logga med rullstol men hoppas att någon gör ett försök så att jag efter det (förhoppningsvis) kan lägga till attributet "Går att logga med rullstol".

Den här cachen loggades snabbt och FTF blev TeamFarsta! Grattis!

Jag har fler cache-idéer på lut i denna serie så Don't go anywhere!

Happy hunting!
/Skogsmusan

måndag 17 juni 2013

Första besöket i Lännaskogens naturreservat, 17 juni

Idag tog jag GeoTerriern och gjorde en utflykt jag funderat på ett bra tag nu. Enligt kartorna ska det finnas väldigt bra cykelbanor och breda stigar i hela Lännaskogens naturreservat och området känns också rätt överkomligt arealmässigt men jag tänkte att det kan ju vara bra att ta bussen dit en gång och gå runt lite och få en känsla för framkomligheten - speciellt innan jag rekommenderar det till min vän gitte.m som har barnvagn.

När vi väl kom dit så upptäckte jag först och främst att det var just ett reservat, det fanns inte utmarkerat på några av de kartor jag hade kollat på men jag hade läst någon logg om det när jag rekat runt bland eventuella cachar att ta... så jag hade ett hum. Sen upptäckte jag också att nej, det går inte att ta cykeln längs med cykelbanorna som fanns på kartan. De förbryllade mig faktiskt väldigt mycket. Dels verkade slingorna inte riktigt stämma överens med verkligheten, en slinga vi följde slutade tvärt under en stor myrstack. Jag letade runt men såg ingen fortsättning och fick vända om och ta en annan stig. Och det andra som förbryllade var att om det är cykelbanor, så är det nog off-road mountainbikebanor och inget annat. Jag är glad att jag tog den här vandringsrundan innan jag tar cykeln, för nu vet jag att jag inte kan cykla mellan de olika delarna av reservatet utan måste cykla till en plats (A) för att ställa cykeln och sen gå en runda och sen komma tillbaka till (A) för att cykla hem igen. Det innebär ju också att antalet cachar att ta under en dag blir något mer begränsat & att det inte kommer kännas lika självklart att återkomma till sådana cacher som jag bommat på; idag bommade jag t.ex. både på Lännaskogen 1 & Lännaskogen 2. De två kan nog komma tillbaka till vid något tillfälle i sommar och ta tåget till Trångsund, de var hyfsat lätta att hitta till (dock inte att hitta).

Vi tog oss till fots från Länna industriområde till Magelungen och sen till pendeltåget (J-Trångsund) som tog oss hem. Jag hade tänkt gå runt mer i området och leta efter ett par cachar till längs med 6km-slingan (som startar vid Magelungen) men det var riktigt varmt ute idag och jag märkte att GeoTerriern behövde hem och vila och svalkas. Det är inte min hund, och han har såna där fästingdroppar i nacken, så jag kan inte låta honom bada var han (eller jag) vill och svalkas så för att kunna vara ute lite längre. Hade det varit min hund hade vi parkerat oss vid Magelungen, tagit oss ett dopp eller två, vilat lite och sen gett oss iväg ett par timmar till.

Så vilka cachar fann vi då? Jo, den första vi letade efter hette Minnesstenen i Lännaskogen och hittades lätt. Jag gillar såna där cachar som tar en till platser som betyder något för utläggaren (mitt svenska ord för engelskans CO = Cache Owner). Jag var riktigt glad att jag idag tog rätt skor, även om jag senare när vi gick på asfalt hem, hade önskat att jag hade tagit de andra med i ryggsäcken... Kängor på asfalt är ingen skön känsla, speciellt inte kängor man köpt i syfte att använda i skogen och som är anpassade därefter.
Den sista cachen vi gav oss på ledde till rivsår på benet, eftersom att vi som vanligt hade valt fel håll att komma ifrån, men hittades lätt tack vare ledtråden. Den cachen hette Torpet Djupån och om jag bara hade lagt lite mer vikt vid just namnet på cachen så hade jag nog sluppit riva upp benet mot berget.

Den här skylten mötte oss när vi kom till den inre gränsen av
industriområdet. Vi gick av buss 835 på Truckvägen.
Minnesstenen i Lännaskogen
Man får tydligen inte cykla i reservatet,
och hunden måste vara kopplad (inget nytt).
Kopplad hund - check!
Fikapaus längs med 6km-slingan, på väg mot cachen med
namnet Lännaskogen 1.
Här var det någorlunda "obrant" så jag lyckades
ta ett foto, sen bar det verkligen uppför!
Försökte även ta ett foto när vi väl var uppe,
men det är svårt att fota nedförsvinkel...
Tog ett foto på utsikten på toppen, där ser man
att vi är i höjd med trädtopparna som kommer
ganska abrupt, då kanske man kan ana hur brant
det var...
Väl på toppen var det dags för en vilopaus...
Cachen med namnet Torpet Djupån tog vi oss
an från fel håll och då händer sånt här.
Jag rekommenderar verkligen Lännaskogens naturreservat för alla geocachare som tycker om varierande och utmanande terräng!

Happy hunting!
/Skogsmusan

söndag 16 juni 2013

Tar tillfället i akt - Västerhaninge 16 juni

Fr.o.m. idag och sex dagar framåt är jag kattvakt åt en väninna som bor i Västerhaninge. Jag tar cykeln dit en gång om dagen, vilket tar ca 30 minuter enkel väg, och naturligtvis har jag sett ut ett helt gäng cachar som jag kan ta "när jag ändå är i krokarna". Idag letade jag efter 7 stycken och fann 5 av de, yeay! Jag tänkte dela med mig av de jag fann.

Sibiren var en cache som jag upptäckte att jag inte riktigt var klädd för, min hjärna måste gjort något annat när mina ögon läste beskrivningen och kollade igenom D/T (Difficulty/Terrain). Mest var det skorna som var fel, men jag bestämde mig för att ge den en chans och tur var väl det! Riktigt trevlig cache mitt i skogen, precis sånt som den här Skogsmusan tycker är allra trevligast.

Gammalt telefonskåp var just precis ett gammal telefonskåp. GPSen gav nolla helt åt fanders, men jag såg telefonskåpet och sen var cachen inte så svår att lokalisera.

Det är så himla tråkigt när CO (t.ex. i fallet med Gammalt telefonskåp) antar att alla geocachare har tillgång till bil och ger ledtrådar eller beskrivning utifrån det. Väldigt ofta lämpar sig bilvägarna inte alls för cyklister, verkligen inte denna motorväg. På cykel kommer jag ofta från ett helt annat håll och blir oerhört förbryllad av information/ledtrådar som har med bilar att göra.

Slow down!!! var en cache som jag funderar på att ge en favorit - dels för placeringen, dels för utförandet och dels för den annorlunda behållaren... men jag tror jag håller på den poängen jag samlat ihop hittills ett litet tag till.

i-Hålet känns som en sån cache som jag själv skulle kunnat lägga ut, den var väldigt lätt att hitta både tack vare namnet och tacke vare de utmärkta koordinaterna.

i-Hålet låg enligt kartan i min app i ett litet skogsparti bakom ett villaområde. När jag väl kom dit låg detta skogsparti i själva verket mellan två bostadsområden. Det enda bostadsområdet såg riktigt nytt ut, vilket får mig att undra hur ofta kartorna uppdateras... Mellan i-Hålet och nästa cache passerade jag en hel den vägar som inte fanns med på kartan.

Nästa och dagens sista cache blev Mulstabron som ligger vid en bro som invigdes så sent som nu i vintras. Jag tycker det är riktigt kul med cacher som visar en till nya platser, såna platser som man annars inte skulle tagit sig till, eller tagit sig till men inte funderat eller reagerat över. Den här bron skulle jag nog bara passerat utan minsta tanke om det inte hade varit för den här cachen.

Efter Mulstabron kollade jag på klockan och bestämde mig för att det var dags att dra mig hemåt, klockan var ändå halv nio och jag hade inte fått i mig någon middag ännu. Jag tog Kustlinjen tillbaka till Västerhaninge och därefter Nynäsvägen till Handen innan jag vek av på Vallavägen för att komma hem.

Förhoppningsvis blir det lite fler loggade cacher söderut kommande vecka.

Loggade cacher
Sibiren
Gammalt telefonskåp
Slow down!!!
i-Hålet
Mulstabron

Barnvagnsvänliga cacher
i-Hålet - Det finns bra cykel- och gångvägar ändå från Västerhaninge station hela vägen fram till denna cache

/Skogsmusan

måndag 10 juni 2013

Aaargh! Så känns det när man bara bommar...

I fredags tog jag geovovven och gick ner till Rudans naturreservat för att än en gång ge mig på multicacharna Rudan ängar och Ruda skans. Jag och vovven hamnade fel från början så vi tog en promenad och begav oss hemåt.

Senare på dagen tog jag cykeln tillbaka och fann snabbt nya siffror att lägga in i ekvationen om Ruda skans och nu kändes det inte alls så svår att få ut trovärdiga koordinater. Men när jag väl kom till platsen och letade på högt och lågt och följde ledtråden så gott det gick så fann jag ändå ingenting.
Rudan ängar fick jag helknasiga koordinater på sist, nu fick jag nya koordinater till steg 2, men steg 2 skulle då varit mittemellan två skyltar som ingen av de hade några siffror på sig... suck! Och hur jag än räknade så fick jag samma koordinater och kom helt enkelt inte vidare.
Jag funderar på att be gitte.m eller sambon följa med nästa gång och se om de kan räkna bättre än vad jag kan.

Liite trött blir man när ingenting går som man vill.

/Skogsmusan

fredag 7 juni 2013

Stenkul (traditional cache)

Stenkul blev min tredje cache och är den första, men inte den sista, cachen jag lägger ut för att synliggöra hur naturens krafter har påverkat landskapet. Jag har alltid fascinerats av hur naturen ser ut och många svenskar tar säkert vårat landskap med stenbumlingar här och där, rullstensåsar osv för givet men inte jag, jag stannar alltid upp och njuter av utsikten.

Cachen går att finna om man gör ett avstick på bara några tiotal meter längs med Sörmlandsleden etapp 4: Tyresta by - Handen (Rudans gård).
Oavsett årstid kan det vara en fysisk utmaning att ta sig till cachen, men ingen regelrätt klättring behövs så därför fick den en 3:a på terrängskalan. Jag hoppas att cachen utgör lite av en utmaning även för geocachare som loggat en hel del burkar redan. I beskrivningen av cachen jag jag skrivit med att det finns jordgetingbo i närheten eftersom att det vore förödande om någon fick en allergisk chock för att de inte visste om det.

FTF gick till fjällripa och mbis som stötte på varandra vid cachen. Grattis till er!

Happy hunting!
/Skogsmusan

Pluto (traditional cache)

Härom dagen publicerades min andra egna cache - Pluto.

I Haninge kommun finns det regler om koppeltvång och det är bl.a. därför det finns rastgårdar att tillgå för hundar och hundägare. I rastgårdar kan man rasta hunden - om man plockar upp efter sig. I rastgårdar är det även populärt att ha hundträffar, oftast är det boende i närheten som träffas och låter hundarna leka av sig tillsammans medan man tar en kopp kaffe eller eller bara sitter och pratar. Som hundinstruktör har jag naturligtvis massor av tankar kring det här med hundar och rastgårdar, det kan ni läsa om i mitt inlägg om Rastgårdshyfs på min (just nu inte så aktiva) hundtränarblogg. Rastgårdar är också en ypperlig plats att träna sin unga (lite flängiga) hund i vardagslydnad innan man tar ut kunskapen i mer distraherande situationer, förutsatt att ingen löptik varit i rastgården nyligen... Ett annat, aningen bättre sätt, är ju att ha lina på hunden och välja en öppen plats att träna på så hundrastgårdar oftast ligger i navet av bostadsområdet.

Med Pluto (och andra kommande cachar i min hundvänliga-serie) vill jag visa geocachare med geodoggar till rastgårdar i kommunen och även få chansen att utbilda lite inom hund. Även geocachare utan hund kan ju ha nytta av en del information som cachen ger, t.ex. att det finns regler kring hundhållning även utanför hundarnas hem.
Pluto ligger vid en rastgård som är av storleken mindre och inte duger till så mycket mer än att just rasta hunden lite kort och möjligen träna in nya trick i hyfsat lugn miljö. Rastgården ligger lite i skymundan. På vintern översnöas dock denna rastgård väldigt mycket och nu vintern 2012-2013 bågnade staketet så mycket att hundar stannade kvar endast av ren vana, även den minsta hund kunde komma över staketet på två röda.

Den här cachen är snabbloggad och tillgängling både till fots och på cykel eller med barnvagn.

FTF gick till mbis & STF gick till fjällripa, stort grattis!

Happy hunting!

/Skogsmusan

torsdag 6 juni 2013

Onsdagar = Geocaching

På onsdagar har jag en stående promenadträff med min goda väninna tillika geocachare gitte.m. Jag tar med promenadhunden och hon tar med sin lilla dotter i liggvagn. För ett tag sen insåg vi hur mycket roligare det var att passa på att geocacha lite istället för att bara ta samma promenadrunda varje gång. Jag tror aldrig vi tagit någon traditionell cache ihop eftersom att hon tar de med sin 6 åriga son och jag har tagit de flesta inom promenadavstånd. Vi brukar alltså ta mystar och multisar när vi är ute, så har det iaf blivit de senaste gångerna.
Nu i onsdags gav vi oss ut efter multicachen Gustav Svensson och tänkte att vi också skulle ta multicachen Busshållplatsen och mystery cachen Scouten "på vägen". Gustav Svensson lockade oss tack vare namnet och sen så verkade den lagom enkel och barnvagnsvänlig - vilket den var.

Geoterriern Putte vaktar geovagnen.
Det var lite förvirrande att gå från en multi till en annan och samla information och sen hålla isär alltihop, men vi lyckades någorlunda bra. Gustav Svensson var precis så enkel och trevlig som vi hoppats och efter att ha bommat på de två andra så var det rätt kul att kunna logga den. 
Med Busshållplatsen bommade vi redan vid första steget, eller nja... vi hittade informationen som vi skulle men lyckades inte tolka den rätt, så den ska vi försöka oss på en annan gång igen. Om det inte var för att den cachen ska innehålla en ledtråd till mystery cachen Parabolhuset så skulle jag nog gett upp den för ett bra tag framöver.
Till Scouten hade både jag och gitte.m fått ut samma koordinater men vi letade och letade och letade tills vi bestämde oss för att den nog var mugglad. Istället för att skicka en DNF-logg så mailade jag CO och frågade om vi hade rätt korridnater. Redan samma kväll fick jag svar att jo, det hade vi och att han hade kollat cachen och den låg där den skulle... Aaargh! Den får vi väl ge oss på igen då. Gränsen är fin mellan att vilja ge upp och att vilja ge sitt djävlar anamma. På den här cachen får det nog bli lite djävlar anamma.

Loggade & barnvagnsvänliga cachar
Gustav Svensson

Happy hunting!

söndag 2 juni 2013

Två multicaches + 1 traditionell cache i Tyresta

I veckan var jag iväg till Tyresta och loggade mutlicachen Tyresta by. Jag fick leta i nästan en halvtimme för att hitta denna cache, men skam den som ger sig, till slut så fann jag den. Jag hade tänkt gå vidare till Picadilly Circus direkt efter, men jag kände mig svag och vädret var ostadigt, så jag stannade i området jag var i ett tag innan jag begav mig hemåt.
För att inte spoila något för någon så tänkte jag dela med mig av lite random bilder från Tyresta tagna både då och idag, ingen bild avslöjar var någon av multisarna är gömda.
I Picadilly Circus så hittade jag en Travel Bug (yeay!), så jag tog den med mig och lämnade den jag hade sen innan. Hoppas den hittar sin väg tillbaka till Tyskland till slut.

Den här raringen vill besöka olika fiskevatten världen över.
Den kommer ända från Texas i USA.
Idag loggade jag även Lake Långsjön. Vid den här traditionella cachen träffade jag en barnfamilj. Jag tänkte att det var bättre att förklara för de vad jag höll på med än att gå därifrån bara för att sen få veta att cachen mugglats, de hade ju sett mig gå runt som ett annat fån.
Jag hann dock inte säga något innan mamman frågade "hittade du skatten?". Det visade sig att de anat vad jag höll på med då de har bekanta som geocachar och visste lite om det hela. Vi hade en riktigt trevlig pratstund och jag blev erbjuden fika. Pga mina matintoleranser var jag dock tvungen att tacka nej, sen insåg vi att vi satt 1 meter ifrån en myrstack och att myrornas gångvägar gick rakt över fikaplatsen. Jag tackade för mig och begav mig mot Vindskyddet för att förtära huvudelen av min matsäck.
Den här familjen var inte de enda jag diskuterade geocaching med denna tur. Påvägen hemåt mötte jag ett gäng igen som frågat mig efter vägen mot Tyresta by och jag fick frågan "Vari ligger utmaningen med Geocaching?". Kan ni tänka er hur provocerande det kan låta? Jag började förklara allt möjligt och vi diskuterade det hela en bra stund innan jag gick före de vidare. Jag hade parkerat cykeln vid Bylsjön.

Nybyggt vindskydd
Vacker sjö
Fyndig cache
Här var det brant...
Härliga ängsmarker
Loggade cachar
Tyresta by
Picadilly Circus
Lake Långsjön

Barnvagnsvänlig cache
Tyresta by

Happy hunting!
/Skogsmusan

Min första egna cache - Lovehills Fair Lady

Igår, i regnet, var jag ute och placerade ut min alla första egna gömda cache. Jag valde att dedikera min första cache till vår gamla hund som gick bort förra året. Hon blev nästan 16 år och jag saknar henne varje dag.
Lovehills Fair Lady
Platsen som är angiven för mysten på geocaching.com är en plats som vi gick förbi år ut och år in, oavsett var vi bodde. När Lady kom till oss år 1998 så var hon 2 år och då bodde vi i Handen, fyra år senare flyttade vi till Jordbro och även efter det, efter att jag hade flyttat hemifrån och hon bodde delvis hos mig och delvis hos min far (fr.o.m. 2005) så var detta en plats som vi kom tillbaka till. 2009-2010 när Lady var med mina dagishundar och mig på dagarna hände det att vi gick hit allihopa så att ungtupparna i gänget fick träna "inte jaga and".

Jag valde att göra en mystery cache av denna för att tvinga folk att läsa lite om rasen, läsa lite hur rasen Lady var av kom till och hur den utvecklats sen den blev erkänd ras och hur länge den faktiskt funnits i Sverige. Jag ville visa andra geocachare inte bara min hund, utan rasen hon tillhör. De bästa cacherna är ju de med ett syfte, eller hur?

Så, för att inte spoila något så anger jag inte rasen i det här inlägget. Cachen heter Lovehills Fair Lady, som var Ladys kennelnamn. Som FTF-pris (vilket gick till TeamFarsta) hade jag lagt med en "adresshängare" för hund och katt, en liten behållare som jag tror fungerar även som mikro-cache.

Såhär mycket regnade det när jag och hunden Putte var
och placerade ut cachen.
FTF gick till TeamFarsta & STF gick till fjällripa, stort grattis!

Happy hunting!
/Skogsmusan